fredag 3 juni 2016

En spark i baken, nackflås och tokglädje

Verkar det som att jag bara lattjar omkring och spottar ur mig böcker, ritar lite, får jättebra recensioner och utmärkelser och att livet leker i största allmänhet? Det beror på att jag mest gör inlägg när det hänt något extra roligt. Bara så ni vet – riktigt så lattjolajbanlätt är det inte.

För ett tag sen fick jag sparken från mitt jobb. Det gick dåligt för byrån, vi var sju som blev uppsagda. Först blev jag chockad, grät till och med av bara farten. Jag har jobbat i reklambranschen i 27 år! Dåliga tider har kommit och gått men jag har aldrig fått kicken tidigare, alltid varit den som fått stanna när folk omkring mig fått gå. Nu var jag tydligen inte värd att satsa på längre och det sved. Men chocken varade bara någon minut – sen började jag i stället tänka framåt. Det kanske var det bästa som kunde hända mig? För om jag någon gång skulle göra det som jag egentligen vill göra (dvs skriva och illustrera på heltid) så var det ju nu jag skulle ta chansen! Det här blev en spark i baken så att jag skulle bli tvungen att satsa fullt ut.

Och det gör jag. I stället för att försöka bli anställd någon annanstans eller stämpla har jag mitt eget företag, Alibabaform (illustrations- och frilansuppdrag). Jag har gått ännu en inspirerande bilderbokskurs på HDK, fått åka på barnboksmässan i Bologna, kämpat fram en bilderbok som jag hoppas få utgiven någonstans, har fått kontrakt på Sven 2.0, jag tecknar och målar som besatt, har börjat skissa på en kapitelbok, planerar en animerad film med en kompis, gör varje dag saker jag faktiskt tycker om. Bestämmer över min egen tid. För första gången på många år känns det som att jag lever.


Men det är ju inte sådär att det rasar in stålars varje vecka precis. Jag skulle behöva skriva många fler böcker, jaga fler frilansuppdrag. Nu har jag haft en period när jag börjar noja över att jag inte tjänar tillräckligt, att pengabufferten sakta äts upp. Det stressar mig och gör att jag får svårt att fokusera på det som nu är prio ett: att göra klart alla bilderna till Sven 2.0. Det tar JÄTTELÅNG tid att illustrera en bilderbok, visste ni det? Timpenningen är skrattretande liten.

Det är då det händer. Ser på Facebook att den duktiga och mycket produktiva barnboksförfattaren/illustratören Sara Gimbergsson är jätteglad – hon har fått stipendium från Författarfonden. Det hade jag också sökt, för andra gången. Jag gratulerar och tänker att nån gång ska väl även jag vinna. När jag har skrivit 30–40 böcker till. En halvtimme senare står jag i köket och slöbläddrar bland dagens post. Reklam, räkningar, blä blä blättan blä – och ett kuvert från Sveriges författarfond. Jag hinner tänka: ”konstigt att de skickar ut brev till alla som fått avslag, fick jag inte bara ett mail förra gången?” innan jag stelnar till. Vänta nu... har dom, har jag...? Sliter upp brevet, stirrar på texten, läser. Förstår inte först, läser igen. Och igen. Sen skriker jag.

Min stackars son som står intill blir livrädd. Min dotter ropar oroligt från övervåningen: ”Mamma, vad har hänt!?”. När jag till sist slutat med min galnamammandans kan jag berätta: ”Det är lugnt, jag har bara fått ett stipendium på 60.000 kronor!”.

Fy farao vad roligt. Och skönt. Tack, tack, TACK Författarfonden! Nu kan jag göra klar Svenboken utan att paniken flåsar mig i nacken.


PS. Tips: det finns en svinbra dokumentär som heter Lemonade. Alla som blivit av med (eller bara är trötta på) jobbet borde se den. Kolla nu!

5 kommentarer:

  1. Kan inte tänka mig en mer välförtjänt mottagare. Grattis igen roliga, kreativa härliga vän!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tusen tack för all din pepp Magdalena! Jo, du vet hur det är att brottas med dåligt självförtroende, men med dig som vän blir det lättare att ignorera det inre gnället :-D

      Radera
  2. Svar
    1. Tack Anna Lena! Värd vet jag inte, men jag fick det ändå... Kram!

      Radera
  3. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera