lördag 18 september 2021

Utställningen på Tomarps Kungsgård

Men hur gick det med utställningen, undrar kanske någon? Jag lovade ju att återkomma om den.

När jag för ungefär ett år sen blev tillfrågad om att ställa ut sa jag att jag i såfall ville göra det tillsammans med konsthantverkare Tina Weidelt. Det är en lite speciell historia bakom; vi lärde känna varann genom Instagram. 2017 postade jag en bild på några figurer som jag målat till en utställning jag skulle ha då. Tina som följde mitt konto tyckte att de där figurerna (”amöborna”) var så kul att hon broderade samma motiv, sydde en väska och skickade den till mig. (Vi kände alltså inte varann så det var en extra fin och oväntad gest!) Efter det föreslog jag att vi borde träffas på riktigt och ta en fika, fast det tog nog över ett år innan det äntligen blev av. Då passade jag på att ge henne tavlan, så vi bytte helt enkelt amöbor med varann.

Okej, tillbaka till frågan om att ha utställning på Tomarps kungsgård. Jag visste redan från början att jag inte skulle kunna fylla väggarna till hela utställningslokalen själv och tänkte direkt på Tina. Hennes färgglada broderier skulle ju bli ett perfekt komplement till mina bilder! Tina nappade som tur var på idén och satte direkt igång att brodera och sy.

Jag, min vän Claudine och Tina åkte ner två dagar innan vernissagen och hängde upp utställningen. I borgen rådde samtidigt febril aktivitet. Förutom Tinas och min vernissage skulle även keramikern Marie-Louise von Schewen ställa ut i samma lokal. Stina Berge från gamla rockgruppen Pink Champagne skulle ha vernissage i det övre galleriet med sina punkiga skulpturer och smycken. Och som om inte det vore nog med fyra utställare samma helg skulle det dessutom ges en operaföreställning på lördagkvällen till vilket det behövde byggas en scen och lagas middag till sisådär 80 pers. Arrangörerna Magdalena och Sven Väpnargård var alltså minst sagt stressade men vi tre kunde fixa ihop det mesta av vår del själva. Förutom att en av mina tavlor åkte i golvet kvällen innan vernissagen (dåligt upphängd av mig) så blev det väldigt bra! Tavelramen sprack lite men den lagade såklart super-Sven (som också hämtade podier och skrev ut prislistor till oss, skötte cafét, körde ärenden, lagade mat mitt i natten, byggde scen in i det sista osv osv). 

Claudine, Tina och jag bodde i en egen stuga i närheten av borgen och där satt vi på kvällarna och babblade, bubblade, målade och broderade. Jag hade inte sovit mer än ett par timmar per natt under den föregående veckan och borde rimligtvis ha varit helt däckad, men gick på ren adrenalin. Det var en härlig känsla att få vara ute på äventyr efter ett års pandemi-isolering!

På fredagen fixade vi till det sista och hann även med lite sightseeing och restaurangbesök i Ängelholm. På lördagen var det dags för vernissage, kl 12–17. Det blev en strålande solig och rolig dag med massa konversationer om konst, hur man hittar sin kreativitet och ja, hur man fyller livet med konstupplevelser för att stå ut. Jag hade blivit förvarnad om att konstpubliken i trakten (främst 70+ damer) var ganska snobbig, men besökarna tycktes gilla blandningen av mina tavlor, Tinas broderier, väskor, kuddar m m och Marie-Louises underfundiga keramikfigurer. 

På det hela taget, en väldigt rolig upplevelse och jag är glad att jag antog utmaningen. (Sju tavlor sålda dessutom, tjoho!)

(Operakvällen och middagen till alla gästerna hade också gått bra fick vi höra senare. Puh!)


Presskonferens mitt i hängningen.
Torsdag kväll, vi börjar få ordning på grejorna.
Sen blev det mysig middag hos Magdalena och Sven i borgen.
Nattliga aktiviteter i vår stuga.

Scenbygget, några timmar innan operaföreställningen skulle börja.
Magdalena i slottsbutiken.
Helsida i Helsingborgs Dagblad!
Redo för vernissage.
Marie-Louise von Scheven
Morgan, en glad kille som gillar konst.
Roligt och oväntat besök av gamla kompisar.
En av Tinas broderade kuddar med Star Wars-tema.

Min absoluta favorit av Stina Berges skulpturer, Fredsmanglerskan.
Vi klarade det!




lördag 21 augusti 2021

Ska det kännas så här? – Känsloboken 2 – recensioner och annat

Här kommer jag löpande att samla det jag hittar om Ska det kännas så här? och övriga böcker av Reyhaneh och mig.

På Adlibris 10-i-topplistor såg det ut så här i början på augusti, fantastiskt! 


På B. Wahlströms egen topplista i september:

Annons på bokus.com:

Recension 1 från BTJ-häfte nr 17, 2021, lektör Marianne Ericson: ”Boken tar upp så komplexa frågor som meningen med livet, döden och framtiden.” ”I varje kapitel finns det tips samt frågor som läsaren kan svara på för att kanske komma närmare en lösning på sina problem.” ”... trevlig layout och passande fantasifulla illustrationer av mångsidiga Annika Lundholm Moberg. En ganska lättläst bok om svåra frågor, författaren betonar att alla jobbiga känslor går över – men det tar olika lång tid. På de sista sidorna får vi tips på webbsidor där man kan läsa vidare om dessa ämnen.”

Recension 2 på socialpolitik.com, 19 augusti 2021: 

Recension 3 på Instagram, @gustavsbokhylla, 20 augusti 2021:


Annons på bokus.com:


Topplistan på bokus.com:



onsdag 11 augusti 2021

Mitt första läromedelsuppdrag

I mitt förra inlägg nämnde jag det stora jobbet jag höll på att färdigställa. När jag skrev det hade jag fortfarande en tredjedel kvar och förstod knappt hur jag skulle hinna klart till deadline den 31 juli. Men jädrans vilken fart det blev när jag lade in en överväxel och jobbade på som en tok. Ju längre tiden gick desto mer effektivt kunde jag rita, så det blev ett väldigt bra arbetstempo till slut.  

Det hela började med att jag i januari 2020 kontaktade några läromedelsförlag för att berätta att jag fanns och gärna tog uppdrag. Någon gång på våren återkom ett av dem, Gleerups förlag, och jag fick provskissa för ett läromedel i engelska. Jag skulle rita ett klassrum med några barn som hade olika givna personligheter. Det var jättekul! Tyvärr fick jag inte jobbet, det var inte den stilen de sökte. Lite synd tyckte jag då, det verkade vara ett sånt roligt uppdrag.


But little did I know ... Några månader senare återkom förlaget och erbjöd mig i stället att göra illustrationer till ett digitalt läromedel i svenska som andraspråk, för årskurs 4–6. Ett GIGANTISKT projekt skulle det visa sig – ungefär 375 illustrationer! 

Jag kan ju inte visa alla bilder men här är några av dem. (Barnen skulle växa och ha nya kläder i varje årskurs, det är därför de ser lite olika ut i de här exemplen.) Jag valde en ganska enkel, platt stil för att det inte skulle ta alltför lång tid med varje bild. Tack och lov kunde jag jobba i Procreate som, efter så många illustrationsprojekt, är mitt allra bästa favoritverktyg och som jag är mest bekväm med.


























Mitt i projektet fick jag ett ytterligare uppdrag: att illustrera några sagor från olika länder som skulle vara med i läromedlet. Jag som alltid velat illustrera en sagobok blev förstås superglad! Till sagorna valde jag en lite mer målad stil för att bilderna skulle skilja sig från de övriga.






Helt galet många bilder blev det till slut, och så himla roligt har det varit! Ibland klurigt och knöligt, men alltid intressant (hur skriver man ett runskrift-”alfabet”? Vad hade egentligen vikingar för kläder? Eller en grekisk fåraherde? Hur ser afrikanska kor ut?). Det handlade ju om läromedel så här ville jag inte göra fel. Men för övrigt hade jag väldigt fria händer, efter att de olika karaktärerna (en klass med 8 barn och en lärare) var fastställda. Behövde jag bolla idéer någon gång kunde jag förstås göra det men annars fick jag tolka bildmanuset lite som jag ville. Min kontaktperson Marina på Gleerups var en dröm att jobba med, alltid glad och positiv. 

Ja, det var lite om jobbet som tagit en stor del av min tid sedan oktober 2020. Men inte all tid! Det hände en massa annat också. Jag måste ju till exempel visa och berätta om Känsloboken nr 2, Ska det kännas så här?, och hur det gick med konstutställningen på Tomarps Kungsgård. Mer om det får det bli i nästa inlägg.