lördag 18 september 2021

Utställningen på Tomarps Kungsgård

Men hur gick det med utställningen, undrar kanske någon? Jag lovade ju att återkomma om den.

När jag för ungefär ett år sen blev tillfrågad om att ställa ut sa jag att jag i såfall ville göra det tillsammans med konsthantverkare Tina Weidelt. Det är en lite speciell historia bakom; vi lärde känna varann genom Instagram. 2017 postade jag en bild på några figurer som jag målat till en utställning jag skulle ha då. Tina som följde mitt konto tyckte att de där figurerna (”amöborna”) var så kul att hon broderade samma motiv, sydde en väska och skickade den till mig. (Vi kände alltså inte varann så det var en extra fin och oväntad gest!) Efter det föreslog jag att vi borde träffas på riktigt och ta en fika, fast det tog nog över ett år innan det äntligen blev av. Då passade jag på att ge henne tavlan, så vi bytte helt enkelt amöbor med varann.

Okej, tillbaka till frågan om att ha utställning på Tomarps kungsgård. Jag visste redan från början att jag inte skulle kunna fylla väggarna till hela utställningslokalen själv och tänkte direkt på Tina. Hennes färgglada broderier skulle ju bli ett perfekt komplement till mina bilder! Tina nappade som tur var på idén och satte direkt igång att brodera och sy.

Jag, min vän Claudine och Tina åkte ner två dagar innan vernissagen och hängde upp utställningen. I borgen rådde samtidigt febril aktivitet. Förutom Tinas och min vernissage skulle även keramikern Marie-Louise von Schewen ställa ut i samma lokal. Stina Berge från gamla rockgruppen Pink Champagne skulle ha vernissage i det övre galleriet med sina punkiga skulpturer och smycken. Och som om inte det vore nog med fyra utställare samma helg skulle det dessutom ges en operaföreställning på lördagkvällen till vilket det behövde byggas en scen och lagas middag till sisådär 80 pers. Arrangörerna Magdalena och Sven Väpnargård var alltså minst sagt stressade men vi tre kunde fixa ihop det mesta av vår del själva. Förutom att en av mina tavlor åkte i golvet kvällen innan vernissagen (dåligt upphängd av mig) så blev det väldigt bra! Tavelramen sprack lite men den lagade såklart super-Sven (som också hämtade podier och skrev ut prislistor till oss, skötte cafét, körde ärenden, lagade mat mitt i natten, byggde scen in i det sista osv osv). 

Claudine, Tina och jag bodde i en egen stuga i närheten av borgen och där satt vi på kvällarna och babblade, bubblade, målade och broderade. Jag hade inte sovit mer än ett par timmar per natt under den föregående veckan och borde rimligtvis ha varit helt däckad, men gick på ren adrenalin. Det var en härlig känsla att få vara ute på äventyr efter ett års pandemi-isolering!

På fredagen fixade vi till det sista och hann även med lite sightseeing och restaurangbesök i Ängelholm. På lördagen var det dags för vernissage, kl 12–17. Det blev en strålande solig och rolig dag med massa konversationer om konst, hur man hittar sin kreativitet och ja, hur man fyller livet med konstupplevelser för att stå ut. Jag hade blivit förvarnad om att konstpubliken i trakten (främst 70+ damer) var ganska snobbig, men besökarna tycktes gilla blandningen av mina tavlor, Tinas broderier, väskor, kuddar m m och Marie-Louises underfundiga keramikfigurer. 

På det hela taget, en väldigt rolig upplevelse och jag är glad att jag antog utmaningen. (Sju tavlor sålda dessutom, tjoho!)

(Operakvällen och middagen till alla gästerna hade också gått bra fick vi höra senare. Puh!)


Presskonferens mitt i hängningen.
Torsdag kväll, vi börjar få ordning på grejorna.
Sen blev det mysig middag hos Magdalena och Sven i borgen.
Nattliga aktiviteter i vår stuga.

Scenbygget, några timmar innan operaföreställningen skulle börja.
Magdalena i slottsbutiken.
Helsida i Helsingborgs Dagblad!
Redo för vernissage.
Marie-Louise von Scheven
Morgan, en glad kille som gillar konst.
Roligt och oväntat besök av gamla kompisar.
En av Tinas broderade kuddar med Star Wars-tema.

Min absoluta favorit av Stina Berges skulpturer, Fredsmanglerskan.
Vi klarade det!