Raketrecension 3

Det har varit trögt med recensioner i år. Eller har jag bara inte hittat dem? För nu plötsligt fick jag nämligen syn på den här helt fantastiska recensionen på en blogg som heter Läslust – tänk om det finns ännu fler som jag inte vet om!?

”...borde finnas i varenda lågstadieklassrum i hela Sveriges avlånga land. Den borde läsas högt av varenda lärare och sedan borde varenda unge läsa den själv! Så bra är den! Och viktig!...”

Och hör här då, ett citat ur fortsättningen: ”...Jag älskar Annika Lundholm Mobergs illustrationer, det finns en finstämdhet, en känsla, man behöver inte kunna läsa för att förstå vad boken handlar om!...”

Jag tackar allra ödmjukast. Detta gjorde min dag.

Uppdatering: Jag har insett att det är bättre att samla alla recensioner för samma bok i ett enda inlägg, så hittar jag dem sen. Det här var ett litet kort men mycket trevligt omdöme som jag upptäckte när jag googlade runt:

På gramho.com hittade jag en fin recension av @barnboksjakten:

Add caption

Boksignering på Akademibokhandeln

Christina Lindström är en helt grym barn- och ungdomsförfattare som jag haft förmånen att få lära känna. Vi ses ibland och fikar, är med i samma barnbokcirkel och häromdagen stod vi ihop i den trevliga lilla Akademibokhandeln på Järntorget tillsammans för att signera våra böcker.

För ungefär ett år sen stod jag på exakt samma plats, ensam den gången. Då var det betydligt mer svettigt och nervöst. Mycket har hänt sen dess, jag är inte fullt lika blyg längre. (Nu kan man ju tycka att jag som stått på scen under alla år när jag spelade i band inte borde vara särskilt blyg, men det är en helt annan sak!)

Med Tina vid min sida gick tiden fort, vi hade visst missat den stora horden av barnfamiljer som fyllt butiken precis innan vi kom men några böcker fick vi signera i allafall. Godis hade vi också!

Lagom till julruschen i december ska jag dit igen, fast då får jag klara mig utan kompis.

Extra kul när vänner och bekanta kommer in och hälsar på.
Jag blev väldigt förvånad och glad när Ingvar, min gamla
kollega från förr, helt otippat dök upp.

Om hösten

Hösten är inte min favoritårstid. Det känns extra tungt att gå mot mörkret i år när sommaren varit obefintlig. Men jag tar långpromenader, studerar löv, mossa och svampar, försöker suga i mig alla klara färger så att hjärnan ska få energi. Lite hjälper det. Till exempel kan man få för sig att rita en hasselmus som heter Allan och är på väg någonstans i skymningen.

Förutom detta brottas jag min första kapitelbok som jag fick stipendium för att skriva. Det är galet segt. Den har legat och vilat alltför länge men jag ska bli mer disciplinerad, skriva tidigt på mornarna innan dagen rullar igång och allt annat tar över. Just nu rensar jag och skriver om. Försöker dra ner på antalet bifigurer och skapa logik. Faktiskt börjar historien så smått ta form! Jag ser fram emot att börja skriva den på riktigt.

Annika går på kalas

I år blev det inget yrande omkring på Bok- och Biblioteksmässan för min del, gick bara vilse en liten, liten stund på fredagen. Jag åkte dit för att signera mina böcker i Opals monter och efteråt var jag bjuden på jättetrevlig förlagsmiddag på Göteborgs stolthet, skeppet Ostindiefararen Götheborg.

Väldigt roligt att träffa alla Opaltjejerna med deras författare och illustratörer, plus att få prata med min nya redaktör Jenny Franke som är upphovskvinnan till Mirando Bok – förlaget bakom många fina bilderböcker. Jag tror det blir toppen att jobba med henne.

Mina bäbisar.

Japp, här står jag som en annan mupp. Men boken syns bra!

Weeeee, bästa bordet!

Okej, amatörmässiga matfoton är sällan kul. Men jag blev
så euforisk när efterrätten kom in, kunde inte låta bli.
Choklad och hallon, min favoritkombo.

Högläsningsångest

Dagen började inte bra. Vaknade och kände all världens elände ligga tungt på mina axlar. Trump, nazister, orkaner, jordbävningar, Nordkorea, plast i haven, utvisningar, tiggare och ja, ni vet. ALLT. Tappade sonens frukost i golvet. Hittade inte det nyinköpta busskortet. Åkte in till stan och högläsningen på Lohrs Pocket med ångesten surrande i bakhuvudet. Förra gången jag läste kom det tre personer. Den här gången skulle jag väl få vara glad om det kom en enda unge.

...

Men hör och häpna. Den ena föräldern efter den andra kom in i bokhandeln med sina barn. Och ALLA skulle upp till övervåningen där jag skulle läsa. Det blev fullt! Och det gick bra, ingen grät! De gillade boken. Fick dessutom en fin blomma och en bok som tack, lite välbehövlig feelgood.

Bildgalleri.

Om det är någon som vill se mer av det jag ritar och målar så finns jag ju på Instagram också, som @alibabaform. Där lägger jag upp det mesta jag gör, bloggar gör jag tyvärr inte fullt så flitigt.

Just nu håller jag på att lära mig en app till min iPadPro som heter Procreate – den är svårt beroendeframkallande. Perfekt att slippa plocka fram och sen städa undan alla målargrejor, allt finns i ritprogrammet. Jag behöver inte bli galen när det blir fel. Man kan sudda! Man kan ångra flera steg! Man slösar inte på papper! Kan med fördel användas när man ligger i sängen. Räkna med mycket bilder framöver alltså.

Utmaning 1: att få bilderna att fortfarande se handritade ut.
Utmaning 2: att inte få nackspärr.

PS. I övermorgon är det dags för högläsning av Sven och semestermarodörerna på Lohrs Pocket i Göteborg.

Ännu en Raketrecension...

Det är väldigt tråkigt att barnböcker sällan blir recenserade i de stora dagstidningarna nuförtiden. Gissa om jag därför blev tokglad när jag fick höra att Raketen och tjabbelmörtarna var med i Aftonbladet igår!

Skribenten Petter Lindgren tycks inte ha mycket till övers för börja-läsa-böcker men ”...Lundholm Mobergs akvareller och detaljsnille lyfter skildringen högt utöver den gängse standarden i den här genren...”.

Detaljsnille! Det ska stå på mina visitkort, haha.