Hänt sen sist

Redan januari och tre månader sedan mitt senaste inlägg – vart tog tiden vägen? Eller ja, det vet jag ju. Jag har frilansat heltid på en reklambyrå sedan början på november och då blir det inte så mycket ork till egna projekt. Några grejor har jag ändå hunnit med:

Signerade mina böcker på Akademibokhandeln Järntorget i julruschen, så här fint hade de skyltat i fönstret.

Har gjort flera nya bilder, bland annat till min webshop på Society6.

En bild hade jag med på Göteborgs bildverkstads medlemsutställning på Dergårdsgalleriet i Lerum. Lyckades tyvärr aldrig komma dit själv! 

Sålde mina grejor på Illustratörcentrums och Svenska Tecknares julmarknad på Litteraturhuset i Göteborg, tillsammans med Annalena @mayorekeblad och Linda @lindapabst.

Det som gick åt fortast var mina muggar och tändsticksaskar. Bäst var en äldre dam som blev så förtjust i min bok Sven går på kalas att hon kom tillbaka efter några timmar och köpte den till sig själv. "Den här ska jag visa för mina vänner när de vill bjuda mig på fest!" Hon gillade verkligen inte heller kalas.

Jag fick äran att läsa in ett stycke av Raketen och tjabbelmörtarna till Bokpuffen på Kultur i Väst. Eva Fred skötte tekniken och jag anlade min allra bästa sagotantsröst. Satte det på första tagningen (förutom ett litet oproffsigt och förvånat "jaha, oj!" i början som de tack och lov klippte bort!). Klicka här för att lyssna!

Högläsningsångest

Dagen började inte bra. Vaknade och kände all världens elände ligga tungt på mina axlar. Trump, nazister, orkaner, jordbävningar, Nordkorea, plast i haven, utvisningar, tiggare och ja, ni vet. ALLT. Tappade sonens frukost i golvet. Hittade inte det nyinköpta busskortet. Åkte in till stan och högläsningen på Lohrs Pocket med ångesten surrande i bakhuvudet. Förra gången jag läste kom det tre personer. Den här gången skulle jag väl få vara glad om det kom en enda unge.

...

Men hör och häpna. Den ena föräldern efter den andra kom in i bokhandeln med sina barn. Och ALLA skulle upp till övervåningen där jag skulle läsa. Det blev fullt! Och det gick bra, ingen grät! De gillade boken. Fick dessutom en fin blomma och en bok som tack, lite välbehövlig feelgood.

Högläsning av Sven går på kalas

Jahapp. Nu börjar den dra igång på riktigt, hösten. Slut på bullbak och iskalla bad, dags att ge sig ut i bokvimlet. Jag värmer upp med att läsa min bok på den fenomenala bokhandeln Lohrs Pocket nu på lördag. 12 september kl 10.30, på Kapellplatsen 2 i Göteborg alltså. Har du barn som gillar högläsning, ta med dem och kom! Eller så kommer du själv och hejar på mig, det vore också himla trevligt.
http://pocketmedmera.se/lordag-12-september-kl-10-30-sagolasning/

Kul på gång!

Tadaa, har just gjort en liten affisch inför en kommande utställning. Jag har blivit inbjuden att ställa ut 12 Sven-bilder på Nyköpings bibliotek i samband med en litteraturfestival (Litterart Gästabud i Nyköping 2015). Och inte bara det! Jag ska också vara där och läsa boken den 17 oktober för de barn som vill höra, och så blir det tårtkalas. Jätteskoj! Kanske jag borde jobba lite på den där scenkostymen jag tjatar om. Svens kalashatt kanske? Eller kanske ska jag vara Örjans mamma i för liten jumpsuit.

 

I vilket fall som helst tror jag det kommer att bli en rolig höst! Fler högläsningar är inbokade, jag återkommer till dem längre fram.

För övrigt jobbar jag vidare på ateljéspåret och skickar ut förfrågningar både här och där. Det gäller bara att vara lite ihärdig. Tror inte jag kommer att kunna påbörja en enda mening på nästa bok förrän jag fått någonstans att vara ifred.

Bokläsning på Alfons Åbergs kulturhus

Alltså, det här med att vara sagotant – jag skämtar om det men det skulle kunna bli mitt nya jobb tror jag. Rätt märkligt eftersom jag egentligen är en ganska blyg person. Men jag gillar att utsätta mig för sånt jag tror att jag inte törs, det är så roligt när jag klarar det! (Okej, det finns undantag. Aldrig mer att jag tänker åka Balder på Liseberg, det höll på att ta en ände med förskräckelse. Men det är en annan historia. Kanske Sven kan få göra det i stället, i nästa bok.)

På Alfons Åbergs kulturhus var barnen ganska små, så det blev många frågor och kommentarer om allt möjligt som inte handlade om boken ("Min doktor heter också Annika", "Varför har du ett vattenglas där?" osv). Jag tänkte att de nog inte förstod så mycket av texten, men ändå satt de väldigt koncentrerade och lyssnade. När jag läst klart ville en liten flicka att jag skulle läsa en gång till, så det var ju ett bra betyg!

"Författarbesök: Annika Lundholm Moberg". 

Pirrig väntan på att få sätta igång.

Här står tiden still.

Sagotant på sagotron. Av guld! Nästa gång blir det mantel och krona.

Effektiv tvåhandsfattning.

Det gick bra! Puh.