onsdag 11 augusti 2021

Mitt första läromedelsuppdrag

I mitt förra inlägg nämnde jag det stora jobbet jag höll på att färdigställa. När jag skrev det hade jag fortfarande en tredjedel kvar och förstod knappt hur jag skulle hinna klart till deadline den 31 juli. Men jädrans vilken fart det blev när jag lade in en överväxel och jobbade på som en tok. Ju längre tiden gick desto mer effektivt kunde jag rita, så det blev ett väldigt bra arbetstempo till slut.  

Det hela började med att jag i januari 2020 kontaktade några läromedelsförlag för att berätta att jag fanns och gärna tog uppdrag. Någon gång på våren återkom ett av dem, Gleerups förlag, och jag fick provskissa för ett läromedel i engelska. Jag skulle rita ett klassrum med några barn som hade olika givna personligheter. Det var jättekul! Tyvärr fick jag inte jobbet, det var inte den stilen de sökte. Lite synd tyckte jag då, det verkade vara ett sånt roligt uppdrag.


But little did I know ... Några månader senare återkom förlaget och erbjöd mig i stället att göra illustrationer till ett digitalt läromedel i svenska som andraspråk, för årskurs 4–6. Ett GIGANTISKT projekt skulle det visa sig – ungefär 375 illustrationer! 

Jag kan ju inte visa alla bilder men här är några av dem. (Barnen skulle växa och ha nya kläder i varje årskurs, det är därför de ser lite olika ut i de här exemplen.) Jag valde en ganska enkel, platt stil för att det inte skulle ta alltför lång tid med varje bild. Tack och lov kunde jag jobba i Procreate som, efter så många illustrationsprojekt, är mitt allra bästa favoritverktyg och som jag är mest bekväm med.


























Mitt i projektet fick jag ett ytterligare uppdrag: att illustrera några sagor från olika länder som skulle vara med i läromedlet. Jag som alltid velat illustrera en sagobok blev förstås superglad! Till sagorna valde jag en lite mer målad stil för att bilderna skulle skilja sig från de övriga.






Helt galet många bilder blev det till slut, och så himla roligt har det varit! Ibland klurigt och knöligt, men alltid intressant (hur skriver man ett runskrift-”alfabet”? Vad hade egentligen vikingar för kläder? Eller en grekisk fåraherde? Hur ser afrikanska kor ut?). Det handlade ju om läromedel så här ville jag inte göra fel. Men för övrigt hade jag väldigt fria händer, efter att de olika karaktärerna (en klass med 8 barn och en lärare) var fastställda. Behövde jag bolla idéer någon gång kunde jag förstås göra det men annars fick jag tolka bildmanuset lite som jag ville. Min kontaktperson Marina på Gleerups var en dröm att jobba med, alltid glad och positiv. 

Ja, det var lite om jobbet som tagit en stor del av min tid sedan oktober 2020. Men inte all tid! Det hände en massa annat också. Jag måste ju till exempel visa och berätta om Känsloboken nr 2, Ska det kännas så här?, och hur det gick med konstutställningen på Tomarps Kungsgård. Mer om det får det bli i nästa inlägg.

tisdag 22 juni 2021

Andan i halsen mer än vanligt

NOLL inlägg sen oktober förra året, bedrövligt. Åtta månaders tystnad. Men det har sin förklaring. Jag har bland annat hållit på nästan nonstop med ett jättestort och superroligt uppdrag för Gleerups läromedel (har hittills gjort ungefär två tredjedelar av jobbet, dvs ca 250 illustrationer) samtidigt som jag gjort en tredje faktabok om känslor ihop med fantastiska Reyhaneh Ahangaran. 

Jag ska visa bilder och skriva mer om det senare!

Med detta inlägg vill jag bara säga hej hej, jag lever, och berätta att eftersom jag har så mycket fritid (host) ska jag vara med på en konstutställning i Skåne, på Tomarps Kungsgård i Kvidinge! Vernissage 3–4 juli, dvs läskigt snaaart. 

Bilden på Tomarps Kungsgård har jag tagit från Facebook,
vet tyvärr inte fotografens namn!

Jag blev tillfrågad i höstas och tackade såklart ja utan att tänka, som jag alltid gör när jag får roliga erbjudanden. Det är som att jag aldrig lär mig. Jag trodde förstås att jag skulle hinna måla massor på så många månader. Men det var ju det där med livet och jobb och allt annat som tar tid. Det blev aldrig någon stund över! 

Ångesten över vad jag gett mig in på har blivit allt starkare ju närmare vernissagedatumet kommit. För en vecka sen hade jag fortfarande inte målat en enda tavla. Det har känts lite som såna där mardrömmar jag har ibland, när det plötsligt visar sig att jag måste upp på scen om en minut och jag är helt oförberedd, har inte repat, kan inga låtar och HAR INTE ENS HUNNIT SMINKA MIG vilket i drömmen har varit det värsta av allt, haha. Jobbigt.

I allafall. Jag fick tänka om och bestämde mig för att skriva ut fine art prints av gamla illustrationer i stället, jag har ju gjort massor genom åren. När jag väl kommit igång med det lät jag trycka upp visitkort och vykort. Efter det släppte ångesten och jag drog fram alla gamla akrylfärger jag kunde hitta, köpte canvasdukar och satte igång att måla. Som tur är har familjen åkt hemifrån så att jag fått husera helt själv i vardagsrummet och stöka ner med alla mina prylar. Jag har struntat i disken, tvätten och matlagningen, bara jobbat helt ostört med katten och dammråttorna som enda sällskap.

Nu känns det bättre efter några dygns intensivt målande. Jag har lyckats få ihop en bra blandning av målningar och prints som känns riktigt kul att visa upp!

För den nördige: printsen körde jag ut hos Ad Art i Ängelholm, på det fina papperet Hanenmühle Photo Rag. Visitkorten med olika baksidor beställde jag från moo.com. Jag är supernöjd med resultaten från båda leverantörerna!









måndag 26 oktober 2020

Bokleverans Ridlängtan


Det är lika kul varje gång jag får en ny bok jag illustrerat (skriver jag varje gång, borde komma på något nytt men det ÄR ju kul varje gång!).

måndag 21 september 2020

Femton gastar på död mans kista

Jag har nyligen börjat på distanskursen i Litteraturvetenskap, Kreativt skrivande för barn och ungdom, som jag berättade om i ett annat inlägg. Det är mycket att ta in! Bara att orientera sig på skolans webbplattform och förstå hur jag ska hitta mina uppgifter har varit något av en utmaning. Men jag tror jag börjar greppa det nu. 

Nyss har vi fått läsa Skattkammarön av Robert Louis Stevenson. Den var (nästan) lika spännande nu som jag mindes den som barn. Och idag sitter jag och skriver en fristående episod ur Long John Silvers liv, från tiden innan han blev pirat. När jag först läste om uppgiften tyckte jag att den verkade svår. Hur skulle jag kunna fylla två hela A4-sidor om det? Det var så väldigt långt ifrån mig själv, jag som gillar att gräva där jag står och berätta om saker jag eller nån jag känner varit med om. Fast det är ju bra att ställas inför utmaningar. Efter att ha gått och grunnat ett par dagar lossnade det. I min historia är han en ung student med växande spelskulder som gör något riktigt dumt – och det han gör kommer förstås att påverka resten av hans liv. 

torsdag 17 september 2020

Succé!?!

Det går alldeles strålande för både Känsloboken och Allt som händer inuti. Jag har varit så upptagen att jag inte riktigt hunnit med att ta in det, men tydligen har de legat på topplistorna över de mest sålda faktaböckerna för barn och ungdom i flera veckor! Ibland på första plats, ibland lite längre ner, men de har hoppat runt någonstans bland de översta i allafall. Helt otroligt och jättekul! 

Vi kan ju tråkigt nog varken ha releasefest eller ses på Bokmässan i år men jag fick i allafall ett oväntat blombud från B. Wahlströms, så gulligt!

På Adlibris just nu!

På Bokus.

Fin bukett från gänget på förlaget.



fredag 14 augusti 2020

Hurra! Underbara Reyhaneh Ahangaran, som skrivit Känsloboken och Allt som händer inuti, är nu verkligen i ropet och får prata om ”våra” böcker (njaa jag har ju varit med på ett hörn så en liten bit av äran norpar jag åt mig). Jag ska försöka samla lite klipp här allt eftersom.

Klicka här för att läsa en intervju i TT (samma som är i Mariestads Tidning).

Och klicka här för att se henne i Morgonstudion i SVT! Börjar på 1:51:59 Ny bok ska lära barn att prata om känslor – obs kan bara ses fram till 22 augusti 2020.

Adlibris film med Reyhaneh kan man se här. 

Jag googlade efter fler recensioner och fick först en glädjechock när det dök upp en massa länkar, sen visade det sig att alla byggde på samma intervju i TT alt. en pressrelease. Men, plötsligt fick jag syn på något som fick mig att sätta i halsen:


JÄTTEFLOPPEN får uppföljare!? 
What???
...

Jag klickade genast på länken, redan upprörd och beredd på värsta sågningen av Allt som händer inuti. Men vi hade tur. Det var visst stackars Keanu Reeves som stod för jättefloppen.



onsdag 12 augusti 2020

Ridlängtan recension

Ridlängtan har fått sin första (och jättebra dessutom) recension av BTJ, där även jag omnämns:

”Illustrationerna i färg, av Annika Lundholm Moberg (f. 1964) som till professionen är såväl illustratör som författare, är utomordentligt levande, välgjorda och spänningsskapande – som när lådan med borstar och hovkrats inledningsvis saknar en bokstav.”

”Hästar och människor framträder livfullt och nyanserat i texten. Det är oavbrutet lika underhållande och fängslande, som känslomässigt intressant, att ta del av Inas mödosamma första ridlektioner. Säkert kommer nybörjarryttare se fram emot kommande skildringar av hur Ina förkovrar sig i ridkonstens roliga äventyr.”

Helhetsbetyg 4 av 5. Lektör Jan Hansson, BTJ-häftet nr 17, 2020.

En till recension i Smålandsposten av Eva Wahlström: ”Boken är skriven på ett lättläst sätt utan att vara konstlöst. Det är vardagsdramatik på ett finstämt vis, illustrerat med fina vinjetter och rara bilder. En välskriven ”börja läsa bok.” Läs hela recensionen här!

Kul va? När som helst ska jag få ett bokpaket med de färdiga böckerna, längtar efter att få se hur de blev. Och igår fick jag godkänt på en omslagsskiss jag gjort till den tredje Ina-boken som ska heta Stallfeber, så det puttrar på.

Kanske skriver jag en egen hästbok så småningom (det finns mycket knas från mina egna ridlektioner att hämta material från, haha).