Bokleverans Ridlängtan

Det är lika kul varje gång jag får en ny bok jag illustrerat (skriver jag varje gång, borde komma på något nytt men det ÄR ju kul varje gång!).

Ridlängtan recension

Ridlängtan har fått sin första (och jättebra dessutom) recension av BTJ, där även jag omnämns:

”Illustrationerna i färg, av Annika Lundholm Moberg (f. 1964) som till professionen är såväl illustratör som författare, är utomordentligt levande, välgjorda och spänningsskapande – som när lådan med borstar och hovkrats inledningsvis saknar en bokstav.”

”Hästar och människor framträder livfullt och nyanserat i texten. Det är oavbrutet lika underhållande och fängslande, som känslomässigt intressant, att ta del av Inas mödosamma första ridlektioner. Säkert kommer nybörjarryttare se fram emot kommande skildringar av hur Ina förkovrar sig i ridkonstens roliga äventyr.”

Helhetsbetyg 4 av 5. Lektör Jan Hansson, BTJ-häftet nr 17, 2020.

En till recension i Smålandsposten av Eva Wahlström: ”Boken är skriven på ett lättläst sätt utan att vara konstlöst. Det är vardagsdramatik på ett finstämt vis, illustrerat med fina vinjetter och rara bilder. En välskriven ”börja läsa bok.” Läs hela recensionen här!

Kul va? När som helst ska jag få ett bokpaket med de färdiga böckerna, längtar efter att få se hur de blev. Och igår fick jag godkänt på en omslagsskiss jag gjort till den tredje Ina-boken som ska heta Stallfeber, så det puttrar på.

Kanske skriver jag en egen hästbok så småningom (det finns mycket knas från mina egna ridlektioner att hämta material från, haha).

Ridlängtan

I höstas jobbade jag med att illustrera Ridlängtan, uppföljaren till Hästgalen som skrivits av Anette Eggert. Bilderna är levererade till förlaget för längesen men boken kommer ut först i september.

Handlingen (tagen från Opals hemsida):

”Ina har längtat i tre hela veckor och äntligen ska hon få gå på ridskola, äntligen ska hon rida på Randen. De senaste veckorna har Ina lärt sig allt om ridning på Youtube. Hon vet precis hur man sätter på grimman, ryktar, sadlar ja hon kan allt. Men när Ina kommer till stallet är det inte så lätt som hon tror. Ska det verkligen guppa så mycket? Och varför har gör inte Randen som hon vill? Nu måste Ina kämpa för att inte ge upp och inse att allt inte är så lätt som det verkar. Ibland måste man kanske bara slappna av och ha kul.”

Ja, stackars Ina får verkligen slita i denna bok. Randen är jättejobbig!

Slet gjorde även jag med bilderna. Det är visserligen kul att rita hästar men Randens prickmönster som förstås måste stämma från bild till bild höll på att göra mig galen, haha. Och aldrig förr har jag tänkt på alla dessa spännen och detaljer på sadlar, grimmor och träns. Det var nästan lika komplicerat som att rita cyklar (alla illustratörers mardröm) 😅