Se där! Ur en artikel i Helsingborgs Dagblad, angående att alla barn inte gillar kalas. Känns superdupercoolt att bli omnämnd i samma text som andra, riktiga författare - som att jag också är en författare. På riktigt. (Undrar när man kan börja kalla sig det utan att det känns som att man hittar på?)
http://www.hd.se/kultur/2015/10/10/finns-har-nagra-bord-att-gomma-sig-under/
måndag 12 oktober 2015
måndag 28 september 2015
Metainlägg
Men kolla! Eders Uppblåsta Mallgroda har blivit intervjuad av författaren Åsa Öhnell:
söndag 20 september 2015
Ett rum med utsikt
Ibland är det som att saker och ting faller på plats helt av sig själv. Det är en del i mitt liv som är kaos och knas men just detta som hänt nu... Det känns lite magiskt.
Jag har ju tjatat länge om att jag inte får någonting gjort om jag inte får vara ifred, att jag måste ha en ateljé. Och jag har satt in annonser, mailat någon som känner någon som kanske har något att hyra ut, lagt ut krokar både här och där.
Åker och tittar på en lokal i gamla Spinneriet i Lindome, en mäktig byggnad i övrigt. Men hur gärna jag än vill tycka om den känns just den här lokalen som en mörk fängelsecell och jag tackar nej till sist.
Tur är väl det. För plötsligt, genom tips från en granne, får jag napp. En liten sjöbod – på cykelavstånd hemifrån. Liten som en lekstuga, men det räcker. Här har jag alla mina målargrejor, ett litet arbetsbord och en stol. Allt jag behöver för att kunna sitta och skriva i lugn och ro.
Och utsikten. Det märkliga är att ända sen jag var liten har jag haft en återkommande dröm. Att jag går omkring i ett hus, det är visst mitt. Och plötsligt upptäcker jag att det finns ett rum jag inte sett förut, med vatten precis utanför fönstret. Jag blir alldeles toklycklig över att hitta det där rummet. Kan knappt tro det är sant. Och det är det ju inte heller, för sen vaknar jag och blir lika besviken varje gång.
Fast nu är det ingen dröm längre. Här sitter jag och skriver. Och, som extra bonus: är i den där sköna fasen när jag känner mig som ett geni, skrattar åt det jag skrivit och är pinsamt självgod. Jag vet att jag senare kommer in i den tråkiga perioden när jag börjar tvivla, vacklar och ganska länge tycker att jag är rent usel, innan jag kämpar mig upp igen och slutligen blir nöjd. Men just nu känns det fint och jag tänker njuta av mitt flow. Idag är en bra dag.
tisdag 8 september 2015
Högläsning av Sven går på kalas
Jahapp. Nu börjar den dra igång på riktigt, hösten. Slut på bullbak och iskalla bad, dags att ge sig ut i bokvimlet. Jag värmer upp med att läsa min bok på den fenomenala bokhandeln Lohrs Pocket nu på lördag. 12 september kl 10.30, på Kapellplatsen 2 i Göteborg alltså. Har du barn som gillar högläsning, ta med dem och kom! Eller så kommer du själv och hejar på mig, det vore också himla trevligt.
http://pocketmedmera.se/lordag-12-september-kl-10-30-sagolasning/
http://pocketmedmera.se/lordag-12-september-kl-10-30-sagolasning/
torsdag 3 september 2015
Fina recensioner!
Skoj! Erica på bloggen Bokbiblan har skrivit om Sven går på kalas: http://drombiblan.blogspot.se/2015/08/sven-gar-pa-kalas-av-annika-lundholm.html
En äldre men likväl festlig kommentar av Marianne på Boktipset hittade jag här: http://www.boktipset.se/bok/sven-gar-pa-kalas
Och till sist ett inlägg på instagram av signaturen grovtinitiativ: https://instagram.com/grovtinitiativ
Jag blir nästan löjligt glad och stolt av alla snälla kommentarer - och tanken på att det finns människor där ute som faktiskt gillar min bok. Ni ska veta att ni inspirerar mig att skriva vidare!
Här hittar jag en på Fridsboksrescensioner:
http://fridsbokrescensioner.blogg.se/2015/july/sven-gar-pa-kalas-av-annika-lundholm-moberg-2015.html
Och till sist ett inlägg på instagram av signaturen grovtinitiativ: https://instagram.com/grovtinitiativ
Jag blir nästan löjligt glad och stolt av alla snälla kommentarer - och tanken på att det finns människor där ute som faktiskt gillar min bok. Ni ska veta att ni inspirerar mig att skriva vidare!
lördag 25 juli 2015
Prokrastinering och prestationsångest
Nej, jag tänker inte klaga på vädret. Det har varit en bra sommar tycker jag (min man håller inte helt med). Lite bad, lite förrådsröjning, lite ritande, mycket läsande... Tyvärr nästan inget av det jag planerat mest av allt, nämligen skrivande. Varje gång jag sätter mig med föresatsen att skissa ner idéer till en ny barnbok blir jag avbruten. Alltid är det nån som är hungrig eller nåt annat som absolut måste fixas NU NU genast, sen tappar jag tråden och börjar med ett nytt projekt. Bullbak till exempel. (Frysen är nu proppfull.)
Den stora frågan är också: ska jag jobba på en ny Sven-bok (har skrivit en men den känns flåshurtig och jag har lagt den åt sidan ett tag) eller något helt annat? Några idéer ligger på lut, fast just nu tycker jag att allt jag skrivit är halvkasst. Jag är van, vet att det går upp och ner. Pendlar oftast mellan att känna mig som ett geni eller en sopa. När jag är i sopa-läge går det inte framåt alls, då är det bättre att bryta av med andra saker tills det vänder. Historierna får ligga och puttra i bakhuvudet en stund.
Men, bara en vecka kvar på semestern. Snart måste jag sätta igång på allvar.
Den stora frågan är också: ska jag jobba på en ny Sven-bok (har skrivit en men den känns flåshurtig och jag har lagt den åt sidan ett tag) eller något helt annat? Några idéer ligger på lut, fast just nu tycker jag att allt jag skrivit är halvkasst. Jag är van, vet att det går upp och ner. Pendlar oftast mellan att känna mig som ett geni eller en sopa. När jag är i sopa-läge går det inte framåt alls, då är det bättre att bryta av med andra saker tills det vänder. Historierna får ligga och puttra i bakhuvudet en stund.
Men, bara en vecka kvar på semestern. Snart måste jag sätta igång på allvar.
![]() |
| Det börjar så här... |
![]() |
| ...men slutar ofta så här. |
måndag 22 juni 2015
Sommarstugefunderingar
Vi har firat midsommar med min mans roliga släkt
i Ångermanland. När jag var liten fick jag för mig att Norrland måste vara det
värsta stället i Sverige att bo på. Jag hade inte ens varit där, men tänkte att
om det var ännu kallare och mörkare än i Dalarna där jag växte upp så måste det
vara rena döden. Jag ville ju söderut, bo i en storstad. Jo tjena. Det blev Göteborg.
Nu känns det i allafall tvärtom, jag vill bo på landet med minst hundra meter till närmaste granne. Det är fantastiskt vackert där uppe på sommaren. Jag trivs som allra bäst när vi är i stugan, alla är samlade men håller på med sitt. Några spelar brädspel, någon läser framför brasan, någon snarkar i soffan och jag sitter och ritar. Ett pelargonmönster blev det denna gång, kan nog bli bra. Tantblommor äger.
Nu känns det i allafall tvärtom, jag vill bo på landet med minst hundra meter till närmaste granne. Det är fantastiskt vackert där uppe på sommaren. Jag trivs som allra bäst när vi är i stugan, alla är samlade men håller på med sitt. Några spelar brädspel, någon läser framför brasan, någon snarkar i soffan och jag sitter och ritar. Ett pelargonmönster blev det denna gång, kan nog bli bra. Tantblommor äger.

Jag har gått och funderat på en ny bilderbok i
helgen, skulle gärna vilja få in det här lilla huset på något sätt. Alldeles
mysigt ser det inte ut, jag tänker att det kunde bli lite ensligt och mörkt med
alla träd runt omkring. Vem kan tänkas bo där? En liten sur tant med två
kråkor? (Fundering: kommer alla mina framtida bokkaraktärer att vara tjuriga enstöringar, om jag nu utgår ifrån mig själv när jag skriver?)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)










