Vem ska rädda Moses?

Nytt boksläpp! I våras blev jag kontaktad av Sabina Botin på Beta Pedagog angående illustrationer till en bok om en mobbad pojke av författaren Ingrid Olsson. Jag har inte haft nöjet att samarbeta med vare sig Beta Pedagog eller Ingrid tidigare så självklart blev jag jätteglad över förfrågan och tackade ja. 

Redan från första sidan grep Ingrids manus tag i mig. Jag kunde verkligen leva mig in i rädslan som Moses och hans bästa vän Märta fick leva med varje dag. 

Från baksidan på omslaget: 

”Det är några som är dumma mot Moses. Riktigt elaka alltså. Inte i vår klass, vi går i 3b. De som är dumma går i sexan, är stora och långa. Moses är kortast i klassen. Faktiskt kortast på hela skolan. Jag är ganska lång. Men vad hjälper det när killarna i sexan kommer och rycker åt sig hans ryggsäck och kastar upp den i ett träd.

Märta och Moses är bästa vänner och går i trean. De tre stora killarna i sexan står varje dag och väntar på dem efter skolan, för att ge sig på Moses. Hur ska de klara sig undan killarna? Och är det någon idé att be en vuxen om hjälp, eller måste Märta och Moses själva komma på en lösning? Vem ska rädda Moses? handlar om mobbing som vuxenvärlden inte ser, och om att orka och våga stå kvar som vän när någon blir mobbad.”

När jag skissade på omslaget råkade jag av misstag skriva ”Vem ska rädda Moses?”, i stället för ”Vem kan rädda Moses?” och Sabina skrev att de faktiskt gillade den titeln bättre så den fick det bli.

Det tog några korrvändor med förlaget innan jag förstod precis hur stor skillnad det skulle vara i längd mellan barnen, men annars var det inga problem med att skissa fram karaktärerna. Även om boken är ganska läskig är den bitvis lite rolig, och jag försökte visa både det läskiga och få fram värmen mellan Moses och Märta. Det svåraste var faktiskt att rita hunden, som ägs av arga gubben! All denna päls med olika gråtoner, den måste ju se likadan ut från bild till bild ... Just då ångrade jag att jag varit så noggrann med pennstrecken i den första bilden med hunden för det betydde att jag måste fortsätta på samma sätt genom hela boken. Sånt kan man gnissla lite tänder över, men i efterhand är jag nöjd att jag var petig – även om det handlar om detaljer som andra kanske inte ens tänker på. 

Boken hann precis bli tryckt och klar till Bok och biblioteksmässan, så när jag var där passade jag på att besöka Beta Pedagogs monter och både bläddra i boken och prata med Sabina som jag alltså tidigare bara haft kontakt med via mail. Jättekul! Tyvärr var inte Ingrid på mässan men jag hoppas förstås att få träffa även henne på riktigt någon gång framöver.

Nu är det snart dags för nästa bokprojekt – men det får jag berätta om längre fram när det blir officiellt.

Från klafs till utställning

Det började med att jag förra sommaren fick för mig att börja måla enkla akvareller, lite inspirerade av alla blommiga mönster jag ritar nuförtiden (titta gärna in på min webbshop på Spoonflower för att se mönstren). I mitt förråd låg högar av konstmateriel som legat och dammat sen jag började illustrera digitalt så det var fritt fram att experimentera med olika penslar, papper och färger bäst jag ville. Jag försökte och försökte men hade helt glömt tekniken och det mesta såg ut som nåt en femåring ritat. Men det spelade ingen roll. Det var så rogivande och meditativt att för stunden stänga ute allt kaos i världen och bara sitta och kladda.

När jag hade hållit på med det ett par veckor började det lossna. Jag lärde mig vilka penslar och papperstyper som funkade och vilken teknik som passade mig. Till slut började jag tänka att några bilder kanske till och med skulle kunna ramas in för skojs skull. 

I samma veva blev jag och min kompis Claudine inbjudna att vara med på ett vernissage för den underbara lilla presentaffären Kristinas Shop & Galleri på skärgårdsön Källö-Knippla. Det blev en väldigt lyckad dag. Solen sken, det kom många besökare och jag (som egentligen är ganska blyg och ogillar att kränga) sålde bland annat böcker, prints, vykort och till min förvåning en av de två små tavlor som jag hade med mig. En man stegade fram och köpte den direkt.

De fina keramiksnäckskålarna till
höger på bilden är Claudines skapelser!

Kristina (i rosa klänning) med en av utställarna.

Claudine inspekterar en av böckerna.

Så kul med oväntat besök av vänner som bara dök upp!

Efter detta lyckade evenemang tyckte Claudine att jag borde våga ställa ut mina nya akvareller, till exempel på det trevliga lokala caféet Nordgårdens bageri där vi hänger allt som oftast. När hon peppat mig tillräckligt länge gick jag dit och visade upp några alster för den gulliga personalen, och vips fick jag ett datum till våren när de hade en lucka. 

Jag målade vidare under hösten och vintern och testade olika motiv och tekniker enbart för skojs skull. Tänkte inte alls på utställningen förrän det plötsligt bara var några dagar kvar (hur gick det till?) och jag behövde bestämma vilka bilder som skulle ramas in. 

Såklart drabbades jag genast av den gamla kära prestationsångesten (hej hej, imposter syndrome) och tyckte att allt jag har gjort var kasst. Jag hade så många akvareller att välja på men men nu tyckte jag att alla plötsligt såg likadana ut och VARFÖR skulle någon ens vilja se mina töntiga blommor? Så skämmigt. 

Å andra sidan fanns det inte så mycket att göra åt det vid det laget så det var bara att bita ihop och hoppas att det skulle bli bra ändå. Och jo, det blev ju ändå lite fint tyckte jag sen när vi hängt upp alla 23 tavlor, även om det kanske blev lite plottrigt på få väggar. Så här i efterhand tänker jag att jag borde ha satsat på större format och färre bilder men det får bli till nästa gång! 

Såklart fick några Sven-böcker vara med!

Summa summarum: det blev kanske ingen svindlande försäljningssuccé under utställningen som pågick mars–april i år även om lovorden var många och en tavla faktiskt såldes direkt. Folk som kommer för att fika är nog mer inställda på att titta på sin semla än att köpa konsten på väggarna, men för mig blev det en riktigt rolig upplevelse och bra pepp att måla mer.

Boken om oro

Man skulle kunna tro att jag glömt bort den här bloggen! Och ja, då tror man rätt. Mitt fokus har varit på helt annat håll så jag har ju missat att berätta om ytterligare en faktabok för barn som jag illustrerade och formgav åt Reyhaneh 2024.

Ämnet är såklart återigen känslor, Reyhaneh är ju expert på att prata om just det på ett lättfattligt sätt. Denna gång handlar det speciellt om oro. Som vanligt finns massor av råd om hur man kan göra och tänka om man till exempel känner oro för att göra fel, inför nya saker, att något hemskt ska hända, att vara borta från sina föräldrar, döden, inför skoldagen eller vad man kan göra om man har en fobi.

Det var releasefest på förlaget i Stockholm:

Några recensioner

På AdLibris:

På Bokus:

Ytterligare en rolig grej som hände var att boken blev nominerad till Adlibrispriset i kategorin Barnbok 6–12 år! (Den slutade på fjärde plats, men ändå – vilken ära!)

Kompisboken

ÄNNU en bok om känslor? Kan det aldrig bli för många? Tydligen inte, behovet verkar vara enormt!Det som skiljer Kompisboken från de tidigare (Känsloboken och Ska det kännas så här) är att den här handlar enbart om kompisrelationer. Reyhaneh skriver själv: 

”Jag ville skriva den här boken eftersom jag i mitt arbete som psykolog, och extra mycket under åren som skolpsykolog, sett behovet av vägledning i barns sociala relationer samt problemlösning i konkreta situationer. Det är något som tar mycket tid och kraft från både barn, föräldrar och pedagoger.”

Boken vänder sig som tidigare direkt till barn på lågstadiet men också till viktiga vuxna i barnets närhet, till exempel föräldrar och pedagoger. Upplägget med frågor i slutet på varje kapitel är också detsamma. Den här gången tillät jag mig att vara lite mer lekfull och stoppa in kompisfigurer och grafiska element varvat med vanliga illustrationer. 

Utdrag ur en recension på faktabok.se:

”Bilderna och formgivningen är inkluderande och sympatiska, de bidrar till känslan att det är okej med lite problem emellanåt – det kommer lösa sig så småningom.

Boken passar både som utgångspunkt för samtal och att läsa i på egen hand. Förlaget anger målgruppen 6-9 år, men jag tror nog att den kan funka även för äldre.”

Cilla Dalén, 2023

Godnattstund

För någon vecka sen var det dags för bokrelease – en sagobok för B Wahlströms. Här har jag för en gångs skull inte illustrerat utan ”bara” formgivit åt författaren, programledaren m m Markus Granseth och illustratören Bettina Johansson. 

Boken bygger på Markus populära podcast dit barn kan skicka idéer som han sen skriver ihop till helt galna sagor. T ex Apan Apis och fisen som försvann, Köttnos och Sötnos på rockturné, Salladen Sally och den farliga förväxlingen och Den trötta jordgubben Berit. Bettinas illustrationsstil passade perfekt till alla knäppa karaktärer. Hon var dessutom snabb som en iller, behövde jag t ex några extra bilder för formgivningens skull fixade hon det på momangen. Lyx!

Ett kul uppdrag helt enkelt, det vore roligt om det blev fler såna framöver.

Prata känslor med barn

Jag ligger så långt efter i bloggandet att jag aldrig kommer att komma ikapp, men här är i allafall en kul grej jag måste berätta om! Jag har återigen haft äran att jobba med psykologen Reyhaneh Ahangaran, denna gång med en känslobok för föräldrar och andra viktiga vuxna. Och här kommer det roliga: Aftonbladet har i dagarna en tävling där man kan vinna ett ex om man kan svara på vem som har illustrerat boken. Otippat!? Min claim to fame som illustratör 👸 Vet inte hur jag ska gå vidare efter detta, det får väl bli Let's dance.

Den 24 januari åkte jag upp till Stockholm för att vara med på festligt releaseparty för boken i Norstedts lokaler, bifogar några bilder från det också.

Fint att få ha med sig svägerskan Birgitta när man själv är lite blyg på kalas!

Första gången jag träffade vår supereminenta lektör Malin Bergman på riktigt, utanför Teams!

Förläggaren Jennifer Lindström höll en fin presentation av Reyhaneh.

Da Team.

Titta vad fint, ett helt bord fyllt med böcker – och tillhörande tablettaskar!

Malin med storpotäten Patrik Hadenius, förlagschef på Norstedts.

Härlig känsla att få hålla i den nytryckta boken!

Jag påminde Kristian Luuk om när Bazooka! var med i radioprogrammet Hassan och han berättade om sin och Fredrik Lindströms TV-show På spåret (som svar på min korkade fråga om han träffade Fredrik nånting nu för tiden ...).