söndag 10 juni 2018

Redan juni!

Det skulle kunna stå på min gravsten: "Hon var sämst på att hålla bloggen igång". Men å andra sidan vore det brutalt tråkigt att göra inlägg efter inlägg om hur trött jag är.

På grund av alldeles för mycket att göra har jag nästan lagt ner sociala medier under våren. Jag blir för stressad. Det är som att sitta i ett öppet kontorslandskap där alla ropar och drar i mig hela tiden, kräver att jag ska lyssna. Tänk att på stenåldern, innan jag köpte min första smartphone, använde jag inte mobilen på hela sommaren. Det var på den tiden då jag läste, skrev brev, sov middag, ritade eller bara satt och glodde på molnen utan det här löjliga behovet av att dokumentera varenda liten aktivitet, lägga upp på instagram och sedan kolla var femte minut om någon kommenterat. Då när jag blev utvilad på semestern. När jag till och med kunde unna mig att bli lite uttråkad. Mitt mål framöver: bli lite mer old school.

Men, nu ska jag visa lite vad jag har jobbat med! Inte frilansjobbet, vilket tagit lite för mycket tid och där jag behöver hitta en bättre balans, utan om Hildaboken som jag skrev om i förra inlägget. På grund av nån sorts hjärnsläpp (dvs jobbstress) tog det väldigt lång tid för mig att komma igång med illustrerandet. Jag testade karaktärer, fick ångest, ritade om, tyckte jag var värdelös, började om igen, blev plötsligt nöjd en dag, blev missnöjd nästa dag, fick svår prestationsångest igen ("ALLA ANDRA GÖR DET HÄR SÅ BRA MEN MINA ILLUSTRATIONER ÄR SKITDÅLIGA"). Till slut fick min man säga till mig på skarpen. Han är tack och lov fenomenal på att stötta mig!

När jag väl sansat mig och accepterat att så här fick de bli, gick det bättre att rita. Jag hade tidigt bestämt att jag skulle teckna digitalt, i Procreate på min iPad Pro och det gällde att hitta en teknik som funkade. Jag var ovan så det var struligt i början, många gånger tvivlade jag på att jag verkligen satsade rätt. Eftersom det skulle bli en uppföljare ville jag inte riskera att hamna i ett manér som jag inte skulle trivas med i längden.

Det hade gått snabbare att göra dem på papper. Men när jag äntligen började hitta min stil och bestämt linjetjocklek, vilka penslar jag skulle använda, vilken typ av skuggning det skulle vara, hur detaljerade bilderna skulle bli osv flöt det på riktigt bra. Här är några exempel på slutresultatet – den roliga boken Hilda och årets kalas av Christina Lindström med bilder av mig släpps efter sommaren på B. Wahlströms förlag! För barn i 6–9-årsåldern.


Nu håller jag redan på med uppföljaren, en lika rolig historia om Hilda och hennes vänner. Christina skriver så fantastiskt bra, det är en ren fröjd att läsa manuset och fundera vilka scener som ska illustreras.

Men hallå, det är inte bara Hilda som är på gång! I ett inlägg från förra sommaren nämnde jag en bilderboksidé jag kommit på när jag egentligen skulle göra något annat. Jag skickade en skiss så småningom till Opal som – tadaa – ville ge ut den nästa vår! Så nu vet jag vad jag ska jobba med i sommar. Utan mobil förhoppningsvis.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar