Redan juni!

Det skulle kunna stå på min gravsten: "Hon var sämst på att hålla bloggen igång". Men å andra sidan vore det brutalt tråkigt att göra inlägg efter inlägg om hur trött jag är.

På grund av alldeles för mycket att göra har jag nästan lagt ner sociala medier under våren. Jag blir för stressad. Det är som att sitta i ett öppet kontorslandskap där alla ropar och drar i mig hela tiden, kräver att jag ska lyssna. Tänk att på stenåldern, innan jag köpte min första smartphone, använde jag inte mobilen på hela sommaren. Det var på den tiden då jag läste, skrev brev, sov middag, ritade eller bara satt och glodde på molnen utan det här löjliga behovet av att dokumentera varenda liten aktivitet, lägga upp på instagram och sedan kolla var femte minut om någon kommenterat. Då när jag blev utvilad på semestern. När jag till och med kunde unna mig att bli lite uttråkad. Mitt mål framöver: bli lite mer old school.

Men, nu ska jag visa lite vad jag har jobbat med! Inte frilansjobbet, vilket tagit lite för mycket tid och där jag behöver hitta en bättre balans, utan om Hildaboken som jag skrev om i förra inlägget. På grund av nån sorts hjärnsläpp (dvs jobbstress) tog det väldigt lång tid för mig att komma igång med illustrerandet. Jag testade karaktärer, fick ångest, ritade om, tyckte jag var värdelös, började om igen, blev plötsligt nöjd en dag, blev missnöjd nästa dag, fick svår prestationsångest igen ("ALLA ANDRA GÖR DET HÄR SÅ BRA MEN MINA ILLUSTRATIONER ÄR SKITDÅLIGA"). Till slut fick min man säga till mig på skarpen. Han är tack och lov fenomenal på att stötta mig!

När jag väl sansat mig och accepterat att så här fick de bli, gick det bättre att rita. Jag hade tidigt bestämt att jag skulle teckna digitalt, i Procreate på min iPad Pro och det gällde att hitta en teknik som funkade. Jag var ovan så det var struligt i början, många gånger tvivlade jag på att jag verkligen satsade rätt. Eftersom det skulle bli en uppföljare ville jag inte riskera att hamna i ett manér som jag inte skulle trivas med i längden.

Det hade gått snabbare att göra dem på papper. Men när jag äntligen började hitta min stil och bestämt linjetjocklek, vilka penslar jag skulle använda, vilken typ av skuggning det skulle vara, hur detaljerade bilderna skulle bli osv flöt det på riktigt bra. Här är några exempel på slutresultatet – den roliga boken Hilda och årets kalas av Christina Lindström med bilder av mig släpps efter sommaren på B. Wahlströms förlag! För barn i 6–9-årsåldern.

Nu håller jag redan på med uppföljaren, en lika rolig historia om Hilda och hennes vänner. Christina skriver så fantastiskt bra, det är en ren fröjd att läsa manuset och fundera vilka scener som ska illustreras.

Men hallå, det är inte bara Hilda som är på gång! I ett inlägg från förra sommaren nämnde jag en bilderboksidé jag kommit på när jag egentligen skulle göra något annat. Jag skickade en skiss så småningom till Opal som – tadaa – ville ge ut den nästa vår! Så nu vet jag vad jag ska jobba med i sommar. Utan mobil förhoppningsvis.

Hilda!

OK. En riktigt rolig grej som jag inte vågat prata så mycket om (man vet ju aldrig, tänk om det inte skulle blivit något av det hela) är att jag ska illustrera Christina Lindströms nästa bok! Nu har B Wahlströms själva lagt ut det på sin webbsida så då är det väl så officiellt det kan bli antar jag.

Upprinnelsen till det hela var en skiss jag lade upp på Instagram för nästan ett år sen. Christina gillade den och sen rullade det på av bara farten.

Länge trodde jag att det inte skulle bli något för min del – förlaget hörde ju inte av sig. Kanske de ville ha någon kändare illustratör, tänkte jag. Men i december kom till slut ett mail och då var det bråttom, omslaget måste vara färdigt i förväg till en katalog. Så då var det bara att sitta och rita hela julen, perfekt eftersom det ösregnade varje dag. Skönt också att jag inte behövde fundera på hur Hilda skulle se ut, jag hade ju redan min instagrambild att titta på.

Ni vet när man är lite nervös för att visa ett första utkast och skickar det ihop med en massa förklaringar, som att man inte tror att personen ska förstå något annars? Och så kommer ett sånt här svar:

Helt fria händer från både författare och förlag, ingen styrning alls förutom förlagets kommentar om att barnen på min första skiss såg lite för små ut vilket var lätt åtgärdat. Drömjobb! Så här blev omslaget till slut, nu är det bara resten kvar:

Hänt sen sist

Redan januari och tre månader sedan mitt senaste inlägg – vart tog tiden vägen? Eller ja, det vet jag ju. Jag har frilansat heltid på en reklambyrå sedan början på november och då blir det inte så mycket ork till egna projekt. Några grejor har jag ändå hunnit med:

Signerade mina böcker på Akademibokhandeln Järntorget i julruschen, så här fint hade de skyltat i fönstret.

Har gjort flera nya bilder, bland annat till min webshop på Society6.

En bild hade jag med på Göteborgs bildverkstads medlemsutställning på Dergårdsgalleriet i Lerum. Lyckades tyvärr aldrig komma dit själv! 

Sålde mina grejor på Illustratörcentrums och Svenska Tecknares julmarknad på Litteraturhuset i Göteborg, tillsammans med Annalena @mayorekeblad och Linda @lindapabst.

Det som gick åt fortast var mina muggar och tändsticksaskar. Bäst var en äldre dam som blev så förtjust i min bok Sven går på kalas att hon kom tillbaka efter några timmar och köpte den till sig själv. "Den här ska jag visa för mina vänner när de vill bjuda mig på fest!" Hon gillade verkligen inte heller kalas.

Jag fick äran att läsa in ett stycke av Raketen och tjabbelmörtarna till Bokpuffen på Kultur i Väst. Eva Fred skötte tekniken och jag anlade min allra bästa sagotantsröst. Satte det på första tagningen (förutom ett litet oproffsigt och förvånat "jaha, oj!" i början som de tack och lov klippte bort!). Klicka här för att lyssna!

Raketrecension 3

Det har varit trögt med recensioner i år. Eller har jag bara inte hittat dem? För nu plötsligt fick jag nämligen syn på den här helt fantastiska recensionen på en blogg som heter Läslust – tänk om det finns ännu fler som jag inte vet om!?

”...borde finnas i varenda lågstadieklassrum i hela Sveriges avlånga land. Den borde läsas högt av varenda lärare och sedan borde varenda unge läsa den själv! Så bra är den! Och viktig!...”

Och hör här då, ett citat ur fortsättningen: ”...Jag älskar Annika Lundholm Mobergs illustrationer, det finns en finstämdhet, en känsla, man behöver inte kunna läsa för att förstå vad boken handlar om!...”

Jag tackar allra ödmjukast. Detta gjorde min dag.

Boksignering på Akademibokhandeln

Christina Lindström är en helt grym barn- och ungdomsförfattare som jag haft förmånen att få lära känna. Vi ses ibland och fikar, är med i samma barnbokcirkel och häromdagen stod vi ihop i den trevliga lilla Akademibokhandeln på Järntorget tillsammans för att signera våra böcker.

För ungefär ett år sen stod jag på exakt samma plats, ensam den gången. Då var det betydligt mer svettigt och nervöst. Mycket har hänt sen dess, jag är inte fullt lika blyg längre. (Nu kan man ju tycka att jag som stått på scen under alla år när jag spelade i band inte borde vara särskilt blyg, men det är en helt annan sak!)

Med Tina vid min sida gick tiden fort, vi hade visst missat den stora horden av barnfamiljer som fyllt butiken precis innan vi kom men några böcker fick vi signera i allafall. Godis hade vi också!

Lagom till julruschen i december ska jag dit igen, fast då får jag klara mig utan kompis.

Extra kul när vänner och bekanta kommer in och hälsar på.
Jag blev väldigt förvånad och glad när Ingvar, min gamla
kollega från förr, helt otippat dök upp.

Om hösten

Hösten är inte min favoritårstid. Det känns extra tungt att gå mot mörkret i år när sommaren varit obefintlig. Men jag tar långpromenader, studerar löv, mossa och svampar, försöker suga i mig alla klara färger så att hjärnan ska få energi. Lite hjälper det. Till exempel kan man få för sig att rita en hasselmus som heter Allan och är på väg någonstans i skymningen.

Förutom detta brottas jag min första kapitelbok som jag fick stipendium för att skriva. Det är galet segt. Den har legat och vilat alltför länge men jag ska bli mer disciplinerad, skriva tidigt på mornarna innan dagen rullar igång och allt annat tar över. Just nu rensar jag och skriver om. Försöker dra ner på antalet bifigurer och skapa logik. Faktiskt börjar historien så smått ta form! Jag ser fram emot att börja skriva den på riktigt.

Annika går på kalas

I år blev det inget yrande omkring på Bok- och Biblioteksmässan för min del, gick bara vilse en liten, liten stund på fredagen. Jag åkte dit för att signera mina böcker i Opals monter och efteråt var jag bjuden på jättetrevlig förlagsmiddag på Göteborgs stolthet, skeppet Ostindiefararen Götheborg.

Väldigt roligt att träffa alla Opaltjejerna med deras författare och illustratörer, plus att få prata med min nya redaktör Jenny Franke som är upphovskvinnan till Mirando Bok – förlaget bakom många fina bilderböcker. Jag tror det blir toppen att jobba med henne.

Mina bäbisar.

Japp, här står jag som en annan mupp. Men boken syns bra!

Weeeee, bästa bordet!

Okej, amatörmässiga matfoton är sällan kul. Men jag blev
så euforisk när efterrätten kom in, kunde inte låta bli.
Choklad och hallon, min favoritkombo.