Det rullar på

Det kanske är bra att jag bara gör ett blogginlägg ett par gånger om året?! Har jobbat på flitigt sedan juni och nu kan jag skippa mellansnacket och TJOFF, ba' – detta har hänt sen sist:

Hilda och årets kalas av Christina Lindström kom ut i augusti. Jag gjorde alla illustrationer i appen Procreate på min iPad Pro, ett svettigt experiment som gick bättre och bättre allt eftersom jag kom underfund med hur man gör. På det hela taget märker jag att jag sparar tid genom att teckna digitalt (och det bästa är att jag kan rita i sängen).

Appen är så fiffig att allt jobb spelas in automatiskt. Här ovan kan ni se hur bilden växer fram, hur man enkelt kan flytta, sudda och färglägga. Fast det går förstås inte så här fort.

Den lika roliga uppföljaren, Hilda och hamsterstölden, är också levererad till B. Wahlströms och ska komma ut i mars nästa år.

Här ovan är en bild ur boken. Hildas kompis Bella är väldigt, väldigt glad över att hon ska köpa en hamster. Hilda och Henning är visserligen glada men kanske lite avundsjuka också. Och sen händer ju det där hemska när hamstern försvinner...

Jag har dessutom, som jag nämnde i mitt förra inlägg, ett helt eget barnboksprojekt också. Först var det en bilderbok som Opal ville ge ut, och sen blev det en till! Båda är tänkta för barn 0-3 år och handlar om ett liten unge (jag säger inte om det är en han eller hon, man får välja själv) som heter Ollie. Ollie är ganska frimodig och glad, och gör saker som ställer till det för de lite disträa föräldrarna (gissa om jag plockat detta från min egen familj). Originalen till den första Ollie har jag redan levererat till Opal, den andra håller jag på med just nu. Jag tror att båda ska komma ut nästa år.

Ollieböckerna färglägger jag för hand med med kritor och akvarell, inte digitalt alltså. Känns bra med omväxling, jag vill inte låsa upp mig till en enda stil.

Jag höll en föreläsning på Svenska Tecknares och Illustratörcentrums AW på Göteborgs Bildverkstad i oktober. Jag kör ju med den där grejen att jag alltid ska tacka ja till allting, även om det är något jag inte är van vid. Allt för att utmana mig själv. Fast det här var bara kul och inte särskilt jobbigt. Jag pratade lite om mina uppdrag, hur det kom sig att jag började göra barnböcker, hur jag jobbar osv. Det gick bra, flera kom fram efteråt och sa att det varit inspirerande och det är ju det bästa av allt. Kan jag inspirera någon annan blir jag jätteglad.

Jahapp, det blev en snabbresumé av vad som hänt sen sist. Bokmässan var lika jobbig som alltid så den tänker jag inte redogöra för. Den extremt varma och soliga sommaren har gjort att jag fått bada från maj till oktober, så jag känner mig nu väl rustad att ta itu med mörkret och vintern. Och kommande bokidéer!

Redan juni!

Det skulle kunna stå på min gravsten: "Hon var sämst på att hålla bloggen igång". Men å andra sidan vore det brutalt tråkigt att göra inlägg efter inlägg om hur trött jag är.

På grund av alldeles för mycket att göra har jag nästan lagt ner sociala medier under våren. Jag blir för stressad. Det är som att sitta i ett öppet kontorslandskap där alla ropar och drar i mig hela tiden, kräver att jag ska lyssna. Tänk att på stenåldern, innan jag köpte min första smartphone, använde jag inte mobilen på hela sommaren. Det var på den tiden då jag läste, skrev brev, sov middag, ritade eller bara satt och glodde på molnen utan det här löjliga behovet av att dokumentera varenda liten aktivitet, lägga upp på instagram och sedan kolla var femte minut om någon kommenterat. Då när jag blev utvilad på semestern. När jag till och med kunde unna mig att bli lite uttråkad. Mitt mål framöver: bli lite mer old school.

Men, nu ska jag visa lite vad jag har jobbat med! Inte frilansjobbet, vilket tagit lite för mycket tid och där jag behöver hitta en bättre balans, utan om Hildaboken som jag skrev om i förra inlägget. På grund av nån sorts hjärnsläpp (dvs jobbstress) tog det väldigt lång tid för mig att komma igång med illustrerandet. Jag testade karaktärer, fick ångest, ritade om, tyckte jag var värdelös, började om igen, blev plötsligt nöjd en dag, blev missnöjd nästa dag, fick svår prestationsångest igen ("ALLA ANDRA GÖR DET HÄR SÅ BRA MEN MINA ILLUSTRATIONER ÄR SKITDÅLIGA"). Till slut fick min man säga till mig på skarpen. Han är tack och lov fenomenal på att stötta mig!

När jag väl sansat mig och accepterat att så här fick de bli, gick det bättre att rita. Jag hade tidigt bestämt att jag skulle teckna digitalt, i Procreate på min iPad Pro och det gällde att hitta en teknik som funkade. Jag var ovan så det var struligt i början, många gånger tvivlade jag på att jag verkligen satsade rätt. Eftersom det skulle bli en uppföljare ville jag inte riskera att hamna i ett manér som jag inte skulle trivas med i längden.

Det hade gått snabbare att göra dem på papper. Men när jag äntligen började hitta min stil och bestämt linjetjocklek, vilka penslar jag skulle använda, vilken typ av skuggning det skulle vara, hur detaljerade bilderna skulle bli osv flöt det på riktigt bra. Här är några exempel på slutresultatet – den roliga boken Hilda och årets kalas av Christina Lindström med bilder av mig släpps efter sommaren på B. Wahlströms förlag! För barn i 6–9-årsåldern.

Nu håller jag redan på med uppföljaren, en lika rolig historia om Hilda och hennes vänner. Christina skriver så fantastiskt bra, det är en ren fröjd att läsa manuset och fundera vilka scener som ska illustreras.

Men hallå, det är inte bara Hilda som är på gång! I ett inlägg från förra sommaren nämnde jag en bilderboksidé jag kommit på när jag egentligen skulle göra något annat. Jag skickade en skiss så småningom till Opal som – tadaa – ville ge ut den nästa vår! Så nu vet jag vad jag ska jobba med i sommar. Utan mobil förhoppningsvis.

Hilda!

OK. En riktigt rolig grej som jag inte vågat prata så mycket om (man vet ju aldrig, tänk om det inte skulle blivit något av det hela) är att jag ska illustrera Christina Lindströms nästa bok! Nu har B Wahlströms själva lagt ut det på sin webbsida så då är det väl så officiellt det kan bli antar jag.

Upprinnelsen till det hela var en skiss jag lade upp på Instagram för nästan ett år sen. Christina gillade den och sen rullade det på av bara farten.

Länge trodde jag att det inte skulle bli något för min del – förlaget hörde ju inte av sig. Kanske de ville ha någon kändare illustratör, tänkte jag. Men i december kom till slut ett mail och då var det bråttom, omslaget måste vara färdigt i förväg till en katalog. Så då var det bara att sitta och rita hela julen, perfekt eftersom det ösregnade varje dag. Skönt också att jag inte behövde fundera på hur Hilda skulle se ut, jag hade ju redan min instagrambild att titta på.

Ni vet när man är lite nervös för att visa ett första utkast och skickar det ihop med en massa förklaringar, som att man inte tror att personen ska förstå något annars? Och så kommer ett sånt här svar:

Helt fria händer från både författare och förlag, ingen styrning alls förutom förlagets kommentar om att barnen på min första skiss såg lite för små ut vilket var lätt åtgärdat. Drömjobb! Så här blev omslaget till slut, nu är det bara resten kvar:

Hänt sen sist

Redan januari och tre månader sedan mitt senaste inlägg – vart tog tiden vägen? Eller ja, det vet jag ju. Jag har frilansat heltid på en reklambyrå sedan början på november och då blir det inte så mycket ork till egna projekt. Några grejor har jag ändå hunnit med:

Signerade mina böcker på Akademibokhandeln Järntorget i julruschen, så här fint hade de skyltat i fönstret.

Har gjort flera nya bilder, bland annat till min webshop på Society6.

En bild hade jag med på Göteborgs bildverkstads medlemsutställning på Dergårdsgalleriet i Lerum. Lyckades tyvärr aldrig komma dit själv! 

Sålde mina grejor på Illustratörcentrums och Svenska Tecknares julmarknad på Litteraturhuset i Göteborg, tillsammans med Annalena @mayorekeblad och Linda @lindapabst.

Det som gick åt fortast var mina muggar och tändsticksaskar. Bäst var en äldre dam som blev så förtjust i min bok Sven går på kalas att hon kom tillbaka efter några timmar och köpte den till sig själv. "Den här ska jag visa för mina vänner när de vill bjuda mig på fest!" Hon gillade verkligen inte heller kalas.

Jag fick äran att läsa in ett stycke av Raketen och tjabbelmörtarna till Bokpuffen på Kultur i Väst. Eva Fred skötte tekniken och jag anlade min allra bästa sagotantsröst. Satte det på första tagningen (förutom ett litet oproffsigt och förvånat "jaha, oj!" i början som de tack och lov klippte bort!). Klicka här för att lyssna!

Raketrecension 3

Det har varit trögt med recensioner i år. Eller har jag bara inte hittat dem? För nu plötsligt fick jag nämligen syn på den här helt fantastiska recensionen på en blogg som heter Läslust – tänk om det finns ännu fler som jag inte vet om!?

”...borde finnas i varenda lågstadieklassrum i hela Sveriges avlånga land. Den borde läsas högt av varenda lärare och sedan borde varenda unge läsa den själv! Så bra är den! Och viktig!...”

Och hör här då, ett citat ur fortsättningen: ”...Jag älskar Annika Lundholm Mobergs illustrationer, det finns en finstämdhet, en känsla, man behöver inte kunna läsa för att förstå vad boken handlar om!...”

Jag tackar allra ödmjukast. Detta gjorde min dag.

Boksignering på Akademibokhandeln

Christina Lindström är en helt grym barn- och ungdomsförfattare som jag haft förmånen att få lära känna. Vi ses ibland och fikar, är med i samma barnbokcirkel och häromdagen stod vi ihop i den trevliga lilla Akademibokhandeln på Järntorget tillsammans för att signera våra böcker.

För ungefär ett år sen stod jag på exakt samma plats, ensam den gången. Då var det betydligt mer svettigt och nervöst. Mycket har hänt sen dess, jag är inte fullt lika blyg längre. (Nu kan man ju tycka att jag som stått på scen under alla år när jag spelade i band inte borde vara särskilt blyg, men det är en helt annan sak!)

Med Tina vid min sida gick tiden fort, vi hade visst missat den stora horden av barnfamiljer som fyllt butiken precis innan vi kom men några böcker fick vi signera i allafall. Godis hade vi också!

Lagom till julruschen i december ska jag dit igen, fast då får jag klara mig utan kompis.

Extra kul när vänner och bekanta kommer in och hälsar på.
Jag blev väldigt förvånad och glad när Ingvar, min gamla
kollega från förr, helt otippat dök upp.

Om hösten

Hösten är inte min favoritårstid. Det känns extra tungt att gå mot mörkret i år när sommaren varit obefintlig. Men jag tar långpromenader, studerar löv, mossa och svampar, försöker suga i mig alla klara färger så att hjärnan ska få energi. Lite hjälper det. Till exempel kan man få för sig att rita en hasselmus som heter Allan och är på väg någonstans i skymningen.

Förutom detta brottas jag min första kapitelbok som jag fick stipendium för att skriva. Det är galet segt. Den har legat och vilat alltför länge men jag ska bli mer disciplinerad, skriva tidigt på mornarna innan dagen rullar igång och allt annat tar över. Just nu rensar jag och skriver om. Försöker dra ner på antalet bifigurer och skapa logik. Faktiskt börjar historien så smått ta form! Jag ser fram emot att börja skriva den på riktigt.