Raketrecension!

Nu kan jag verkligen inte vara sur längre, trots att jag fick för mig att det var Vänsterhäntas dag idag och kände mig som lite märkvärdig och förmer för en stund. Men den var visst igår.

Vad gör väl det? Idag kom en finfin recension av Raketen och tjabbelmörtarna från Agneta Warheim på BTJ. Som dagens mallgroda vill jag förstås citera några rader:

”Författaren beskriver med fin känsla hur det är att både försöka vara sig själv och anpassa sig till de rådande reglerna i en klass. Det krävs mod för att stå upp för den man är vilket författaren visar på ett utmärkt sätt.” ... ”En lättläst, bra bok som kan stärka nybörjarens självkänsla i skolans tuffa värld.”

Och, inte nog med det – Adlibris fick tydligen nog av mitt tjat, uppdaterade bilden och – hurra! – nu ser man Raketen och tjabbelmörtarna på deras webbsida istället för en tråkig ”bild-saknas”-ruta. Alltså, kolla gärna på deras kampanj inför skolstarten med lättlästa böcker (2 för 119 kronor)!

Kampanjer och bilderboksprojekt

Om man inte har något annat för sig (som att vara vårdbiträde/sjukgymnast till sonen som suttit med brutet ben hela sommaren) så kan man alltid mailtjafsa med olika företag. Är det inte Postnord som skickar mina alltmer tilltufsade Svenböcker på turné i västsverige i stället för att leverera dem hem till mig så är det Adlibris som har en kampanj för lättlästa barnböcker och där bilden saknas för just min bok Raketen och tjabbelmörtarna.

Adlibris hävdar att de kan se bilden utan problem men hälften av alla jag frågat ser den INTE. Inte så lite tråkigt, tycker jag. Ingen blir ju sugen på att köpa en bok som man inte ser framsidan på.

Men. Jag ska släppa det nu och i stället glädjas åt att Sven och semestermarodörerna syns alldeles utmärkt i Bokus sommarlovskampanj:

När jag glatt mig färdigt åt det ska jag fortsätta med den här filuren som dök upp en natt i våras när jag bara satt och ritade. Jag hade inte tänkt göra någon mer bilderbok på ett tag – det tar sån tid och jag ska egentligen göra annat. Men när en idé fastnar i min hjärna har jag svårt att låta bli.

Historien är klar och skisserna är nu äntligen gjorda. Det som återstår är att layouta några uppslag med genomarbetade bilder, de andra får vara skisser fortfarande. Till sist skickar jag iväg en pdf till förlaget med hopp om napp. Medan manuset puttrar omkring hos dem fortsätter jag med det jag egentligen skulle göra. Vad det är får ni veta längre fram.

Raketen och tjabbelmörtarna

Jag undrar om man någonsin vänjer sig vid att bläddra i sin egna bok när den kommer från förlaget. Hoppas inte. Känslan är oslagbar!

Raketen och tjabbelmörtarna är en börja-läsa-bok som handlar om vänskap och att våga vara den man är. Den var rolig att göra (jag har redan förträngt hur jag tragglade med historien från början), jag gillar det lilla formatet och att jag hade en enklare illustrationsstil än i mina Svenböcker (dvs inget kollagefix med tyger och grejor) men det syns nog ändå att det är en Annika-bok, hoppas jag.

Nu är den i allafall färdig, förhoppningsvis finns den i butikerna till skolstart – annars kan man alltid be sin bokhandel eller närmaste bibliotek att beställa hem den.

Svens releasekalas på Bokskåpet

Så blev det då dags för mitt andra boksläpp, även denna gång på Göteborgs finaste barnbokhandel Bokskåpet. Dagen innan var jag där och hängde upp bilderna till utställningen (utskrivna med hjälp av Erika och Lars på Göteborgs Bildverkstad, ett finfint ställe när man behöver tillgång till stora maskiner) och hjälpte till med lite ballonguppblåsning och pynt. Då började det kännas lite nervöst. Jag skulle handtexta en skylt om att det var releasepris på böckerna och måste göra om den flera gånger eftersom jag skrev fel och klantade mig. Skylten blev ändå ful, haha.

Själva kalaset då? Det gick hur bra som helst. Jag hade precis som förra gången god hjälp av Ulrika som hälsade alla välkomna, invigde utställningen och assisterade vid högläsningen. Efteråt minglade jag med både gamla vänner och kul nog även personer jag lärt känna via instagram, det blev tårtätning (tack Ulrika, den var smaskens!) och boksignering. En del barn var blyga, andra mer pratsamma. Hade till exempel ett långt snack med en underbar liten tjej om hamstrar där jag som gammal hamsterveteran kunde komma med lite input (jo en annan har ju haft tre – Goldie, Pim och Tjorven).

Dagen till ära hade jag fått en fantastisk klänning av min man, kan tyvärr inte sluta tjata om den. Modellen! Färgen! Prickarna! Jag vill aldrig ha något annat plagg framöver. För den nyfikna är märket PollyJo Design och den är köpt på Bang, design & re use.

När allt var färdigt gick jag bort till Göteborgs Bildverkstad igen och tittade på utställningen (som jag visst bara skrivit om på Facebook inser jag). De firade 20-årsjubileum med workshops, utställningar m m och jag hade med några bilder (inte precis utvalda med omsorg – jag hade egentligen tackat nej till att vara med pga tidsbrist men ändrade mig i sista stund).

Läsning med inlevelse. Örjans mamma är roligast att göra.

Blommor från Jocke Thedin, formgivare och gammal vän.

”Får jag INTE rita en snigel? Inte ens en ballong?”
Lille Alfons var bestämd.

Ena hörnet av utställningsväggen.
De där småvimplarna har jag hängt upp. Bara så ni vet.

Om inte jag börjat skriva barnböcker hade jag ju aldrig lärt känna Christina
Lindström som skrivit massvis, t ex den fina Hugo och kepskampen, eller
Pia Johansson som är illustratör, bildpedagog OCH jobbar på Bokskåpet.
Så tråkigt det hade varit.

Mina fyra bilder till höger, utvalda i all hast till
Göteborgs Bildverkstads 20-årsjubileumsutställning.

En tjuvtitt i senaste Svenboken

Lille Sven! Tillknycklad i Postnords omilda behandling, men du kom i allafall till slut. Så kul att träffa dig på riktigt.

Det är en väldigt speciell känsla att få hålla i den färdiga boken, den jag hittills bara sett i datorn och som lösa utskrifter i alla dessa månader. Tänk att jag nu har kommit ut med TVÅ helt egna böcker. Och har en till som kommer ut i höst. Och jobbar med tre andra bokprojekt.

Ikväll har jag varit på en återträff med gamla kollegor som jag jobbade med för massor av år sen. En av dem sa ”vad roligt att du skriver barnböcker nu, det pratade du om redan på den tiden!” Alltså, det var 1989... Vissa tar lite längre tid på sig än andra att nå sina mål. Men nu är jag här i allafall, hoppas jag kan fortsätta ett bra tag till.

Surtant och sagotant

Jag brukar inte så ofta gnälla offentligt. Men PostNord. Allvarligt talat! Den 15 maj skickades de nya Sven-böckerna från Förlagstjänst i Örebro. Sedan dess har det stackars paketet studsat fram och tillbaka som en guttaperka mellan tre olika orter i stället för att levereras till mig. Anledningen? Vi har fått nytt postnummer där jag bor. INGEN reagerar. Jo, att det är fel nummer på paketet ser de, det är noterat redan samma dag det skickas. Men det är ju inte så att någon PostNordmänniska kollar upp vilket nummer som gäller, de skickar bara paketet vidare till nästa terminal. Jag har både ringt och mailat, och nu ska det vara inrapporterat. Men jag ser att paketet fortfarande skickas vidare. Just nu på väg till Högsbo tydligen.

Så, jag har alltså inte ens sett den tryckta boken än! Jag har inte varit i stan på länge, annars hade jag ju kunnat gå till en bokhandel och kolla åtminstone.

Nu på lördag blir det i allafall bokreleasekalas på Bokskåpet, samma trevliga ställe som förra gången. Jag har skrivit ut bilder från boken som jag ska hänga upp där dagen innan, så det blir både kalas och utställning. Och högläsning förstås! Det ska bli jätteroligt. Och lite pirrigt.

Stipendie nr 2

Här dansas vild glädjedans! Femtontusen tack Wilhelm & Martina Lundgrens Understödsfond för att ni hjälper mig på vägen med skrivtid utan pengavånda. Jag är så glad!

Mitt första försök till längre bok. Än så länge kallar jag den bara Flyktboken – förhoppningsvis får den ett mycket bättre namn senare när allt faller på plats.