Om hösten

Hösten är inte min favoritårstid. Det känns extra tungt att gå mot mörkret i år när sommaren varit obefintlig. Men jag tar långpromenader, studerar löv, mossa och svampar, försöker suga i mig alla klara färger så att hjärnan ska få energi. Lite hjälper det. Till exempel kan man få för sig att rita en hasselmus som heter Allan och är på väg någonstans i skymningen.

Förutom detta brottas jag min första kapitelbok som jag fick stipendium för att skriva. Det är galet segt. Den har legat och vilat alltför länge men jag ska bli mer disciplinerad, skriva tidigt på mornarna innan dagen rullar igång och allt annat tar över. Just nu rensar jag och skriver om. Försöker dra ner på antalet bifigurer och skapa logik. Faktiskt börjar historien så smått ta form! Jag ser fram emot att börja skriva den på riktigt.

Annika går på kalas

I år blev det inget yrande omkring på Bok- och Biblioteksmässan för min del, gick bara vilse en liten, liten stund på fredagen. Jag åkte dit för att signera mina böcker i Opals monter och efteråt var jag bjuden på jättetrevlig förlagsmiddag på Göteborgs stolthet, skeppet Ostindiefararen Götheborg.

Väldigt roligt att träffa alla Opaltjejerna med deras författare och illustratörer, plus att få prata med min nya redaktör Jenny Franke som är upphovskvinnan till Mirando Bok – förlaget bakom många fina bilderböcker. Jag tror det blir toppen att jobba med henne.

Mina bäbisar.

Japp, här står jag som en annan mupp. Men boken syns bra!

Weeeee, bästa bordet!

Okej, amatörmässiga matfoton är sällan kul. Men jag blev
så euforisk när efterrätten kom in, kunde inte låta bli.
Choklad och hallon, min favoritkombo.

Högläsningsångest

Dagen började inte bra. Vaknade och kände all världens elände ligga tungt på mina axlar. Trump, nazister, orkaner, jordbävningar, Nordkorea, plast i haven, utvisningar, tiggare och ja, ni vet. ALLT. Tappade sonens frukost i golvet. Hittade inte det nyinköpta busskortet. Åkte in till stan och högläsningen på Lohrs Pocket med ångesten surrande i bakhuvudet. Förra gången jag läste kom det tre personer. Den här gången skulle jag väl få vara glad om det kom en enda unge.

...

Men hör och häpna. Den ena föräldern efter den andra kom in i bokhandeln med sina barn. Och ALLA skulle upp till övervåningen där jag skulle läsa. Det blev fullt! Och det gick bra, ingen grät! De gillade boken. Fick dessutom en fin blomma och en bok som tack, lite välbehövlig feelgood.

Bildgalleri.

Om det är någon som vill se mer av det jag ritar och målar så finns jag ju på Instagram också, som @alibabaform. Där lägger jag upp det mesta jag gör, bloggar gör jag tyvärr inte fullt så flitigt.

Just nu håller jag på att lära mig en app till min iPadPro som heter Procreate – den är svårt beroendeframkallande. Perfekt att slippa plocka fram och sen städa undan alla målargrejor, allt finns i ritprogrammet. Jag behöver inte bli galen när det blir fel. Man kan sudda! Man kan ångra flera steg! Man slösar inte på papper! Kan med fördel användas när man ligger i sängen. Räkna med mycket bilder framöver alltså.

Utmaning 1: att få bilderna att fortfarande se handritade ut.
Utmaning 2: att inte få nackspärr.

PS. I övermorgon är det dags för högläsning av Sven och semestermarodörerna på Lohrs Pocket i Göteborg.

Ännu en Raketrecension...

Det är väldigt tråkigt att barnböcker sällan blir recenserade i de stora dagstidningarna nuförtiden. Gissa om jag därför blev tokglad när jag fick höra att Raketen och tjabbelmörtarna var med i Aftonbladet igår!

Skribenten Petter Lindgren tycks inte ha mycket till övers för börja-läsa-böcker men ”...Lundholm Mobergs akvareller och detaljsnille lyfter skildringen högt utöver den gängse standarden i den här genren...”.

Detaljsnille! Det ska stå på mina visitkort, haha.

Raketrecension!

Nu kan jag verkligen inte vara sur längre, trots att jag fick för mig att det var Vänsterhäntas dag idag och kände mig som lite märkvärdig och förmer för en stund. Men den var visst igår.

Vad gör väl det? Idag kom en finfin recension av Raketen och tjabbelmörtarna från Agneta Warheim på BTJ. Som dagens mallgroda vill jag förstås citera några rader:

”Författaren beskriver med fin känsla hur det är att både försöka vara sig själv och anpassa sig till de rådande reglerna i en klass. Det krävs mod för att stå upp för den man är vilket författaren visar på ett utmärkt sätt.” ... ”En lättläst, bra bok som kan stärka nybörjarens självkänsla i skolans tuffa värld.”

Och, inte nog med det – Adlibris fick tydligen nog av mitt tjat, uppdaterade bilden och – hurra! – nu ser man Raketen och tjabbelmörtarna på deras webbsida istället för en tråkig ”bild-saknas”-ruta. Alltså, kolla gärna på deras kampanj inför skolstarten med lättlästa böcker (2 för 119 kronor)!

Kampanjer och bilderboksprojekt

Om man inte har något annat för sig (som att vara vårdbiträde/sjukgymnast till sonen som suttit med brutet ben hela sommaren) så kan man alltid mailtjafsa med olika företag. Är det inte Postnord som skickar mina alltmer tilltufsade Svenböcker på turné i västsverige i stället för att leverera dem hem till mig så är det Adlibris som har en kampanj för lättlästa barnböcker och där bilden saknas för just min bok Raketen och tjabbelmörtarna.

Adlibris hävdar att de kan se bilden utan problem men hälften av alla jag frågat ser den INTE. Inte så lite tråkigt, tycker jag. Ingen blir ju sugen på att köpa en bok som man inte ser framsidan på.

Men. Jag ska släppa det nu och i stället glädjas åt att Sven och semestermarodörerna syns alldeles utmärkt i Bokus sommarlovskampanj:

När jag glatt mig färdigt åt det ska jag fortsätta med den här filuren som dök upp en natt i våras när jag bara satt och ritade. Jag hade inte tänkt göra någon mer bilderbok på ett tag – det tar sån tid och jag ska egentligen göra annat. Men när en idé fastnar i min hjärna har jag svårt att låta bli.

Historien är klar och skisserna är nu äntligen gjorda. Det som återstår är att layouta några uppslag med genomarbetade bilder, de andra får vara skisser fortfarande. Till sist skickar jag iväg en pdf till förlaget med hopp om napp. Medan manuset puttrar omkring hos dem fortsätter jag med det jag egentligen skulle göra. Vad det är får ni veta längre fram.