måndag 26 september 2016

Fullt ös med vernissage, seminarium och bokmässa

Jag har ju efter hand förvandlats till en västkustens tjuren Ferdinand som bara vill sitta i sjöboden och lyssna på vågskvalp när jag tecknar. Men förra veckan hände det grejor så det var bara att kamma till sig och åka in till stan. På tisdagskvällen var det vernissage på Stadsbiblioteket för HDK:s och Konstfacks bilderboksutställning ihop med seminariet Bild Berättande Bok. Några från kursen ställde ut sina examensarbeten, däribland jag. Jätteroligt att få se bidragen och träffa kurskompisarna igen.

Linda Holmer och Ann Forslind hälsar välkomna till utställningen.
Vanja Burden berättar om sitt examensarbete.
Jag framför min utställningsvägg, med examensarbetet om Parva. Foto: Eva Fred.

Hela onsdagen var det föreläsningar om bilderböcker på Stadsbiblioteket med bl a Ulla Rhedin, illustratören Gunna Grähs, Lilla Piratförlagets förläggare Erik Titusson och serieskaparen Joanna Hellgren. Intressant och kul, fick dock grandios träsmak efter att ha suttit i flera timmar i den hårda trappan.

Bra frågestund efteråt. Fr vänster Linda Holmer (ryggen mot), Erik Titusson,
Ulla Rhedin, Ann Forslind, Joanna Helmer och Gunna Grähs. 
Försöker inte se cool ut. Jag hade glömt mina vanliga glasögon hemma.
Den glada tjejen bakom mig är Lovisa Olausson, till höger en koncentrerad Janette Bornmarker.

Och så på torsdagen – Bok & Biblioteksmässan. Fy fabian vad jag och den där ekande mässhallen inte går bra ihop. Jag virrade runt och tappade bort mig minst tjugo gånger (vad är det för fel på stora skyltar i taket så man vet åt vilket håll man ska gå?), blev helt utmattad och orkade inte leta upp alla de montrar jag tänkt besöka. Köpte i alla fall några fina bilderböcker och seriealbum, det fick räcka. Sen var det förstås trevligt mingel både i Svenska Tecknares och Alfabetas monter, där jag hängde med gamla och nya bekanta tills det var dags att dra vidare till Hilding Sandgrens releasefest på Blackbird i Majorna. Hilding, som också är en kurskompis från HDK, har kommit ut med den fristående fortsättningen på det grymma seriealbumet Det som händer i skogen; Vägarna är som tvättbrädor här. Kvällen avslutades på Natur & Kulturs efterfest på Park Lane.

Nu har vi fått vin, då blir allt roligare.
Anna L Andén, Lene Due Jensen, Theresa Glad och Ulla Rhedin.
Erik Titusson intervjuar Lisa Bjärbo och Johanna Lindbäck om deras nystartade och efterlängtade podradio om barnböcker, "Bladen brinner."
Hilding signerar och ritar fint i varje bok.
Jag, Alice Lima de Faria och Anna L Andén i fotoautomaten.

tisdag 6 september 2016

Stockholmstripp

Ibland behöver en röra på sig och få lite inspiration. Så jag drog till Stockholm och träffade en tidningsredaktör för att presentera mig och min portfolio, passade på att titta in till min klasskompis från HDK som också sitter och jobbar med sin bok (heja Lilian!), bodde lyxigt värre hos min gamla Falu-vän Bettan och gick med henne på bokmingel hos Opal och Yayoi Kusama-Utställningen på Moderna Museet.

Nu är jag hemma igen, fulltankad med ny energi. Det är bra det, för här börjar det osa bränt i knutarna. Jag ska leverera omslaget till nya Svenboken snart, det ska vara med i en katalog innan boken är klar. Kanske även omslaget till boken om Parva, fast jag hade räknat med en senare leveranstid där.

Men jag klagar inte. Det är bra med viss press! Det är så mycket annat jag vill hinna med. Som fler böcker, tapetmönster, nya produkter till min webbshop på Society6, trycka upp egna affischer, måla till konstutställning (ja! På gång i januari! Men mer om det senare.) och tusen grejor till. Jag älskar när det brinner i hjärnan - av idéer alltså, inte som förr av frustration.

På bokmingel med Opal och Berghs. Jag fick signera en Sven-bok och fick själv två ex
från den danska utgåvan. (Den bistre mannen i bakgrunden är Sven Nordqvist.)
I den danska versionen heter Örjan Johan!  
Spejsat på Moderna Museet. 
Med inspiration från Kusamas återkommande hallucinationer...



måndag 1 augusti 2016

Öletiketter för Bullfinch Brewery

Jag stack emellan med ett litet roligt uppdrag, öletiketter till en fd kollega som har ett mikrobryggeri. Egentligen skulle det vara en etikett, men jag hade svårt att sluta skissa så det blev fyra. Helt fria händer (förutom formatet på etiketten och att Bullfinch och Apa måste stå med), superkul! Jag skulle älska att få göra vinetiketter också...







måndag 18 juli 2016

Det går framåt...

Så sakteliga i allafall. Jag ligger just nu lite efter i min tidplan med Sven 2.0. Förra veckan åkte familjen på en semestertripp till Österlen och Blekinge. I och för sig ett efterlängtat och jätteroligt avbrott, jag hade suttit och jobbat så mycket veckan innan att jag fått nackspärr. Trots att jag släpat med mig skissblocket och alla favoritpennorna ritade jag inte ett enda streck under resan. Det var nog bara bra. Min trötta hjärna behövde pausen. Jag plåtade åtminstone en del med mobilkameran för att hämta lite lantlig inspiration.

Men! Nu är jag hemma igen, redo att hugga tag. Här är Svens pappa skitsur, han har plötsligt hamnat i köket i stället för att ligga i hängmattan som planerat.

Det är faktiskt superkul att bygga upp Svens värld! Okej, förskissandet är lite segt. Jag vill börja färglägga så fort som möjligt. Till bilden nedan kunde jag använda origamipapper till tapeten och annat som inte syns i detta utsnitt. Gammal spets fick bli gardiner. Köksluckorna ser ut som de vi hade i vår gamla lägenhet. Kaffekopparna hade min farfar.

Jag tror Sven skulle funka bra som tecknad film. Fast då får någon annan göra den!


onsdag 29 juni 2016

Sommarhälsningar och Svenstrul

Ville bara säga att det nu har kommit en ny omgång vykort från Postnord, finns att hämta gratis hos de flesta postombud!

Temat för den här perioden är Lazy days - eftersom det bästa jag vet är att bada blev det så klart en badbild. Egentligen var illustrationen tänkt som en skiss men när jag sen skulle göra om den så blev det inte bra, känslan försvann på vägen. Så den fick vara så här. Ganska olikt min vanliga stil men det kan ju också vara skoj som omväxling.


För övrigt kämpar jag på med Sven 2.0. Vissa dagar går det jättedåligt. Då känns det som om jag inte ens kan rita en streckgubbe. Men när det väl lossnar kan jag komma in i det där tillståndet jag älskar. Då när jag försvinner in i min Sven-bubbla och nästan glömmer att äta och sova.

När teckningen är färdig scannar jag in den och jobbar med den i Photoshop. Scannar in tyger, mönster, akvarellbakgrunder m m. Det är så himla roligt att se bilden och figurerna växa fram, pröva olika kläder, texturer och färger. Hur är Örjan egentligen? Ska han ha en blå eller lila keps? Vad har han för skor? Åt vilket håll tittar Sven? Är han sur eller ängslig? Allt sånt kan jag leka fram medan jag jobbar. Testa, ångra, byta. Så länge jag sparar varje fil med separata färglager kan jag alltid ändra om jag skulle komma på att historien kräver att Örjan t ex har gul t-shirt i stället för blå.

Ett uppslag tar ungefär en vecka. Hittills har jag gjort tre, nu är det bara resten kvar...





söndag 19 juni 2016

Om jag tackar ja till alla utmaningar och förfrågningar som dyker upp blir allt så mycket roligare. Därför har jag precis nu skickat iväg bilder till en samlingsutställning som ska visas på Stadsbiblioteket i höst: Bild Berättande Bok! Jag kommer att ställa ut mitt examensarbete från HDK-kursen jag nyss gått, bilderboksmanuset som jag nyligen skickade ut till ett antal bokförlag.

Och så kommer bomben då, för nu kan jag inte hålla mig längre: manuset har redan blivit antaget!!!

Fast jag ska inte avslöja så mycket innan kontraktet är påskrivet, berättar mer sen. Jag vill bara tacka vänner, klasskompisar och lärare som på ett eller annat sätt bidragit med ovärderliga tips, namnförslag och feedback! Utan er hade jag inte fått ihop berättelsen om Parva.


fredag 3 juni 2016

En spark i baken, nackflås och tokglädje

Verkar det som att jag bara lattjar omkring och spottar ur mig böcker, ritar lite, får jättebra recensioner och utmärkelser och att livet leker i största allmänhet? Det beror på att jag mest gör inlägg när det hänt något extra roligt. Bara så ni vet – riktigt så lattjolajbanlätt är det inte.

För ett tag sen fick jag sparken från mitt jobb. Det gick dåligt för byrån, vi var sju som blev uppsagda. Först blev jag chockad, grät till och med av bara farten. Jag har jobbat i reklambranschen i 27 år! Dåliga tider har kommit och gått men jag har aldrig fått kicken tidigare, alltid varit den som fått stanna när folk omkring mig fått gå. Nu var jag tydligen inte värd att satsa på längre och det sved. Men chocken varade bara någon minut – sen började jag i stället tänka framåt. Det kanske var det bästa som kunde hända mig? För om jag någon gång skulle göra det som jag egentligen vill göra (dvs skriva och illustrera på heltid) så var det ju nu jag skulle ta chansen! Det här blev en spark i baken så att jag skulle bli tvungen att satsa fullt ut.

Och det gör jag. I stället för att försöka bli anställd någon annanstans eller stämpla har jag mitt eget företag, Alibabaform (illustrations- och frilansuppdrag). Jag har gått ännu en inspirerande bilderbokskurs på HDK, fått åka på barnboksmässan i Bologna, kämpat fram en bilderbok som jag hoppas få utgiven någonstans, har fått kontrakt på Sven 2.0, jag tecknar och målar som besatt, har börjat skissa på en kapitelbok, planerar en animerad film med en kompis, gör varje dag saker jag faktiskt tycker om. Bestämmer över min egen tid. För första gången på många år känns det som att jag lever.


Men det är ju inte sådär att det rasar in stålars varje vecka precis. Jag skulle behöva skriva många fler böcker, jaga fler frilansuppdrag. Nu har jag haft en period när jag börjar noja över att jag inte tjänar tillräckligt, att pengabufferten sakta äts upp. Det stressar mig och gör att jag får svårt att fokusera på det som nu är prio ett: att göra klart alla bilderna till Sven 2.0. Det tar JÄTTELÅNG tid att illustrera en bilderbok, visste ni det? Timpenningen är skrattretande liten.

Det är då det händer. Ser på Facebook att den duktiga och mycket produktiva barnboksförfattaren/illustratören Sara Gimbergsson är jätteglad – hon har fått stipendium från Författarfonden. Det hade jag också sökt, för andra gången. Jag gratulerar och tänker att nån gång ska väl även jag vinna. När jag har skrivit 30–40 böcker till. En halvtimme senare står jag i köket och slöbläddrar bland dagens post. Reklam, räkningar, blä blä blättan blä – och ett kuvert från Sveriges författarfond. Jag hinner tänka: ”konstigt att de skickar ut brev till alla som fått avslag, fick jag inte bara ett mail förra gången?” innan jag stelnar till. Vänta nu... har dom, har jag...? Sliter upp brevet, stirrar på texten, läser. Förstår inte först, läser igen. Och igen.

Sen skriker jag. Min stackars son som står intill och steker hamburgare blir livrädd. Min dotter ropar oroligt från övervåningen: ”Mamma, vad har hänt!?”. När jag till sist slutat med min galnamammandans kan jag berätta: ”Det är lugnt, jag har bara fått ett stipendium på 60.000 kronor!”.

Fy farao vad roligt. Och skönt. Tack, tack, TACK Författarfonden! Nu kan jag göra klar Svenboken utan att paniken flåsar mig i nacken.


PS. Tips: det finns en svinbra dokumentär som heter Lemonade. Alla som blivit av med (eller bara är trötta på) jobbet borde se den. Kolla nu!