Nu ska jag berätta en kul grej. Jag har sedan några månader tillbaka ett riktigt drömuppdrag: att illustrera och formge en sorts ABC-bok om känslor och hur man mår.
Författaren och skolpsykologen Reyhaneh Ahangaran skriver så bra, hon vänder sig direkt till barnen (ungefärlig ålder 9-12) men boken passar bra även för föräldrar och alla som jobbar med barn. Särskilt om man kanske inte vet hur man ska prata om lite svårare saker. Den handlar till exempel om mobbning, det som är bra och dåligt med webben, att känna sig annorlunda, att känna ångest eller oro, varför det är så viktigt med sömn och skillnaden mellan bra och dåliga hemligheter. Ämnet är spännande och så viktigt – jag önskar att jag själv haft en sån här bok när jag var en olycklig 11-åring och trodde att jag var ensam i hela världen om att känna som jag gjorde.
Härligt är också att både Reyhaneh och B Wahlströms är så positiva och peppiga till alla mina förslag och att jag har så fria händer. Än så länge har jag bara gjort skissillustrationer och har inte fått de slutgiltiga texterna, men snart lär det sätta fart på allvar – boken ska skickas till tryck i maj så då blir det till att tokjobba in i det sista som vanligt. Tur att man är van 😬
Ur Ollie på utflykt: – Men ... du är ju alldeles blå! ropar pappa. – Jaa, så fin! säger Ollie.
Hurra! Två recensioner i BTJ-häftet nr 9 2019 😀
Om Ollie på utflykt skriver Tine Billing bl a: ”...en kul berättelse med hög igenkänningsfaktor för både små och stora.” ”...roar barn som vuxen. Språket är enkelt och uttrycksfullt på samma gång, lätt att läsa högt. Illustrationerna i klara färger är lättåskådliga och har en del kul detaljer att upptäcka.”
Om Ollie letar skriver Annika Lundeberg bl a: ”Bilderna innehåller lagom mycket detaljer, de är rara och mjukare än Annika Lundholm Moberg har ritat i sina tidigare böcker om bl.a. Sven och Hilda. Mest överraskande är uppslaget med kattens gröna ögon i den kolsvarta garderoben där Ollie vågar kika in när han letar.” ”... omsorgsfullt gjord som gör att den kan läsas många gånger.”
Väntar otåligt på att få de tryckta exemplaren hemskickade.
En annan kul grej jag fick höra häromdagen är att första boken om Hilda – Hilda och årets kalas – har sålt slut och ska tryckas om!
Måste bara visa ett roligt uppdrag jag precis avslutat: att designa en logga, symbol och visitkort till Annika Persson, en gammal vän och fd kollega som utbildat sig till trädgårdsmästare och nu startat eget.
Hon har gjort det som jag bara drömde om på den tiden jag var fast anställd på en reklambyrå och var som allra mest utarbetad och trött på allt. Jag fäste mig inte så mycket vid att trädgårdsmästeri också kan vara ett tungt och slitigt jobb, tänkte bara att det skulle vara så skönt att få vara ute i det fria och få jobba med något levande. Inte bara gammal tråkig reklam! Nu blev jag aldrig någon trädgårdsmästare – himla tur det med tanke på hur lat jag är när det kommer till kroppsarbete. I min egen miniträdgård gillar jag mest att sitta och glo på allt som växer. I stället kunde jag gladeligen hjälpa Annika med hennes grafiska profil och önskar henne nu stort lycka till med sina kommande trädgårdsuppdrag – ni hittar Trädgårdsmästeriet i Lycke på facebook och på instagram.
Jag jobbade inte bara med Ollie under 2018. Som jag skrev i mitt förrförra inlägg skulle jag illustrera en till rolig Hildabok av Christina Lindström! Nu kan man ju tro att jobbet gick jättefort eftersom den tryckta boken levererades i ett paket häromdagen. Det gjorde det inte, kan jag säga (förrförra inlägget skrev jag i oktober förra året). Men det gick i allafall lite snabbare med illustrationerna den här gången, eftersom jag nu visste hur karaktärerna skulle se ut.
Hilda och hamsterstölden handlar precis som i förra boken om de tre kompisarna Hilda, Bella och Henning. Den här gången köper Bella en hamster och även om Hilda och Henning också är glada blir de lite avundsjuka också. Framförallt Henning, som också skulle vilja ha en hamster men är allergisk.
Det är så himla kul att få hem det färdiga resultatet! Jag tröttnar aldrig. Det är först när man får titta, hålla och bläddra i den som det känns på riktigt. Nu hoppas jag förstås att den blir en succé så vi får göra en till bok ihop!
Det känns nu som en evighet sedan jag fick för mig att göra en liten enkel bok för riktigt små barn. Det skulle bli en bilderbok som skulle gå snabbt och lätt att göra, till skillnad från mina tidigare böcker. Fast, jag är väl inte så bra på att göra snabba och lätta grejor. Jag stoppar alltid in mer action än jag tänkt från början.
I augusti 2017 skickade jag i allafall in det där första Olliemanuset till Bokförlaget Opal. Där kunde det väl ligga och puttra i väntan på läsning ett bra tag medan jag gjorde annat. Men inom en månad fick jag svaret att de gärna ville ge ut boken. Och när de dessutom ville ge ut Ollie som en serie behövde jag ju fundera ut några historier till. Det var inte alls så lätt som jag fått för mig. En till fick jag i allafall antagen.
Det var inte så bråttom, de skulle inte komma ut förrän 2019. Den första boken, Ollie letar, gjorde jag klar under 2018. Sen hade jag fullt upp med annat (bl a Hildaböckerna som jag skrivit om tidigare) så jag sköt upp det stora jobbet med att göra bok nummer två. Trots att jag vet hur det blir när jag skjuter på saker för länge. Plötsligt fanns det inte alls mycket tid kvar och jag måste börja tokjobba.
Sedan nyår har jag knappt gjort något annat än att brottas med Ollie och framför allt hans pappa som inte vill fastna på bild. Han ser olika ut på nästan varje sida och typiskt nog måste han vara med överallt i Ollie på utflykt. Och denna cykel! Varför tog jag med en cykel i boken?! De är ju jättesvåra att rita. Sånt kan jag sitta och svära över när det närmar sig deadline och jag är så less att jag tycker att ALLT är dåligt.
Fast på det hela taget har det varit riktigt trevligt ändå. Jag har tagit mig tid att skissa och rita om, skanna in och testa, skriva ut, rita om igen och igen tills det känts bra. Och jag gillar den där Ollie.
I allafall. Efter många månaders koncentrerat slit kan jag nu äntligen berätta att de här två första böckerna gått iväg till tryck och att de snart finns ute i bokhandeln. 18 mars ska de släppas. Och de är dessutom redan sålda till ett danskt förlag!
Vad böckerna handlar får du veta om du klickar på länkarna. Läs om Ollie på utflykt här och om Ollie letar här.
Det kanske är bra att jag bara gör ett blogginlägg ett par gånger om året?! Har jobbat på flitigt sedan juni och nu kan jag skippa mellansnacket och TJOFF, ba' – detta har hänt sen sist:
Hilda och årets kalas av Christina Lindström kom ut i augusti. Jag gjorde alla illustrationer i appen Procreate på min iPad Pro, ett svettigt experiment som gick bättre och bättre allt eftersom jag kom underfund med hur man gör. På det hela taget märker jag att jag sparar tid genom att teckna digitalt (och det bästa är att jag kan rita i sängen).
Appen är så fiffig att allt jobb spelas in automatiskt. Här ovan kan ni se hur bilden växer fram, hur man enkelt kan flytta, sudda och färglägga. Fast det går förstås inte så här fort.
Den lika roliga uppföljaren, Hilda och hamsterstölden, är också levererad till B. Wahlströms och ska komma ut i mars nästa år.
Här ovan är en bild ur boken. Hildas kompis Bella är väldigt, väldigt glad över att hon ska köpa en hamster. Hilda och Henning är visserligen glada men kanske lite avundsjuka också. Och sen händer ju det där hemska när hamstern försvinner...
Jag har dessutom, som jag nämnde i mitt förra inlägg, ett helt eget barnboksprojekt också. Först var det en bilderbok som Opal ville ge ut, och sen blev det en till! Båda är tänkta för barn 0-3 år och handlar om ett liten unge (jag säger inte om det är en han eller hon, man får välja själv) som heter Ollie. Ollie är ganska frimodig och glad, och gör saker som ställer till det för de lite disträa föräldrarna (gissa om jag plockat detta från min egen familj). Originalen till den första Ollie har jag redan levererat till Opal, den andra håller jag på med just nu. Jag tror att båda ska komma ut nästa år.
Ollieböckerna färglägger jag för hand med med kritor och akvarell, inte digitalt alltså. Känns bra med omväxling, jag vill inte låsa upp mig till en enda stil.
Jag höll en föreläsning på Svenska Tecknares och Illustratörcentrums AW på Göteborgs Bildverkstad i oktober. Jag kör ju med den där grejen att jag alltid ska tacka ja till allting, även om det är något jag inte är van vid. Allt för att utmana mig själv. Fast det här var bara kul och inte särskilt jobbigt. Jag pratade lite om mina uppdrag, hur det kom sig att jag började göra barnböcker, hur jag jobbar osv. Det gick bra, flera kom fram efteråt och sa att det varit inspirerande och det är ju det bästa av allt. Kan jag inspirera någon annan blir jag jätteglad.
Jahapp, det blev en snabbresumé av vad som hänt sen sist. Bokmässan var lika jobbig som alltid så den tänker jag inte redogöra för. Den extremt varma och soliga sommaren har gjort att jag fått bada från maj till oktober, så jag känner mig nu väl rustad att ta itu med mörkret och vintern. Och kommande bokidéer!
Det skulle kunna stå på min gravsten: "Hon var sämst på att hålla bloggen igång". Men å andra sidan vore det brutalt tråkigt att göra inlägg efter inlägg om hur trött jag är.
På grund av alldeles för mycket att göra har jag nästan lagt ner sociala medier under våren. Jag blir för stressad. Det är som att sitta i ett öppet kontorslandskap där alla ropar och drar i mig hela tiden, kräver att jag ska lyssna. Tänk att på stenåldern, innan jag köpte min första smartphone, använde jag inte mobilen på hela sommaren. Det var på den tiden då jag läste, skrev brev, sov middag, ritade eller bara satt och glodde på molnen utan det här löjliga behovet av att dokumentera varenda liten aktivitet, lägga upp på instagram och sedan kolla var femte minut om någon kommenterat. Då när jag blev utvilad på semestern. När jag till och med kunde unna mig att bli lite uttråkad. Mitt mål framöver: bli lite mer old school.
Men, nu ska jag visa lite vad jag har jobbat med! Inte frilansjobbet, vilket tagit lite för mycket tid och där jag behöver hitta en bättre balans, utan om Hildaboken som jag skrev om i förra inlägget. På grund av nån sorts hjärnsläpp (dvs jobbstress) tog det väldigt lång tid för mig att komma igång med illustrerandet. Jag testade karaktärer, fick ångest, ritade om, tyckte jag var värdelös, började om igen, blev plötsligt nöjd en dag, blev missnöjd nästa dag, fick svår prestationsångest igen ("ALLA ANDRA GÖR DET HÄR SÅ BRA MEN MINA ILLUSTRATIONER ÄR SKITDÅLIGA"). Till slut fick min man säga till mig på skarpen. Han är tack och lov fenomenal på att stötta mig!
När jag väl sansat mig och accepterat att så här fick de bli, gick det bättre att rita. Jag hade tidigt bestämt att jag skulle teckna digitalt, i Procreate på min iPad Pro och det gällde att hitta en teknik som funkade. Jag var ovan så det var struligt i början, många gånger tvivlade jag på att jag verkligen satsade rätt. Eftersom det skulle bli en uppföljare ville jag inte riskera att hamna i ett manér som jag inte skulle trivas med i längden.
Det hade gått snabbare att göra dem på papper. Men när jag äntligen började hitta min stil och bestämt linjetjocklek, vilka penslar jag skulle använda, vilken typ av skuggning det skulle vara, hur detaljerade bilderna skulle bli osv flöt det på riktigt bra. Här är några exempel på slutresultatet – den roliga boken Hilda och årets kalas av Christina Lindström med bilder av mig släpps efter sommaren på B. Wahlströms förlag! För barn i 6–9-årsåldern.
Nu håller jag redan på med uppföljaren, en lika rolig historia om Hilda och hennes vänner. Christina skriver så fantastiskt bra, det är en ren fröjd att läsa manuset och fundera vilka scener som ska illustreras.
Men hallå, det är inte bara Hilda som är på gång! I ett inlägg från förra sommaren nämnde jag en bilderboksidé jag kommit på när jag egentligen skulle göra något annat. Jag skickade en skiss så småningom till Opal som – tadaa – ville ge ut den nästa vår! Så nu vet jag vad jag ska jobba med i sommar. Utan mobil förhoppningsvis.
