lördag 22 april 2017

#minärakastanhelsinki

Vi vill rita tillsammans! Det säger vi alltid när vi ses, några fd klasskompisar från HDK och jag. Vi har pratat om att hyra gästateljéer i Skärhamn, ha workshop på Gotland eller åka till Helsingfors för en nordisk workshop med klasskompisen/bilderboksillustratören Maija Hurme (som t.ex. gjort Titta-serien) och hennes bilderbokskollegor. 

Det är ju det där med tid och pengar förstås. Det blir oftast mest prat. Ett halvhjärtat försök att söka stipendium för Helsingforsresan kom av sig, det var krångliga regler, drog ut på tiden och vi skulle bli tvungna att vänta i flera månader innan vi kunde åka. Det såg ut som om finlandsprojektet skulle rinna ut i sanden men tack vare att några var lite mer otåliga (”skit i stipendiet, nu ÅKER vi!”) så blev det fart på oss. Äntligen. 

Vi åkte från olika håll – Alice Lima de Faria från Oslo, Linda Carlsson och Anna Andrén från Stockholm och jag från Göteborg – och sammanstrålade i Helsingfors. Målsättning: 1. Träffa andra bilderboksmänniskor, 2. workshoppa, 3. se utställningar, 4. prata finska (okej, det var min önskan).

Började genast med att träffa Maija och äta lunch på en Marimekkooutlet i industriområdet Hertonäs. Trots att det inte blir så ofta vi alla ses (Maija har jag till exempel inte sett sen den första bilderbokskursen 2013) känns det alltid som vi tar vid precis där vi slutade sist. Och att mötas i denna inspirerande miljö var toppen. Jag gillar framför allt porslinet! Det var en fröjd att gå runt och botanisera bland mönster och färger och samla idéer till en servis jag ska designa när jag får tid.


Sen tog Maija med oss på Päivälehden museo, en utställning som hette ungefär Fem skatter, ett äventyr i läromedlens bilder. Det var en stämningsfullt uppbyggd sagovärld där Maija hade bidragit med en stor myrstack (som jag tyvärr missade att plåta). Ett ögonblick trodde vi att Linda och Alice skulle riva rekvisitan i sin lekiver men det gick bra, vi blev inte utkastade.




På kvällen var det dags att även få träffa Jenny Lucander och Linda Bondestam. Jenny har t.ex. illustrerat boken Vildare, värre, Smilodon skriven av Minna Lindeberg. Linda fick Snöbollenpriset 2016 tillsammans med Ulf Stark för deras bok Djur som ingen sett utom vi. Båda böckerna är dessutom nominerade till Nordiska rådets barn- och ungdomslitteraturpris 2017!

Tillsammans åt vi värsta brakmiddagen på Sandro Kallio. Deras buffé såg fantastisk ut men jag var inte så hungrig och beställde bara en burgare. ”Bara”! Jag orkade knappt äta upp hälften. Den bekymrade kyparen tycktes djupt förorättad och bekymrad av min brist på aptit, trots min försäkran om att det varit jättegott. 

Alice, Linda B, jag, Linda C, Jenny, Anna och Maija.

Tallrik modell mindre tvättfat.

Jag hade kunnat sitta där och babbla hur länge som helst (började precis få grepp om några användbara finska fraser) men det var hög tid för nästa programpunkt. Nu skulle vi åka hem till Maija för att bada äkta finsk bastu i deras källare! 80 graders hetta, rivigt men uthärdligt med kalla öl till. Och, självklart, snygga Marimekkobadhanddukar. Maija hade förberett allt så fint bara för oss. Hon berättade att man slutat med bastutävlingar i Finland sedan två envisa gubbar bastat i 100 graders värme (en tuppade av och den andra dog). 

Pigga färger i tunnelbanevagnarna.

Jag trodde min mobil skulle smälta av värmen och avstod
från att plåta, det här kortet tog Alice.

Efter bastun – lite karelska specialiteter som t.ex. piroger med risgrynsgröt!

Nästa morgon drog vi till Kaapeli, en gammal fabrik som rymmer bl a museum, café och utställningshallar. Tatueringsmässan Helsinki ink pågick för fullt den här dagen, Linda och Alice smet in och kollade runt. Det blev dock inga tatueringar, nu var det nämligen tid för workshop på Maijas, Linda B:s och Jennys kontor. Förutom själva ritandet pratade vi om hur vi skissar, Alice demonstrerade appen Procreate på sin iPad Pro, Maija lånade ut sina färger, visade olika tekniker och material samt bilder från sin nya bok, Linda B visade också sitt pågående projekt (kan tyvärr inte lägga upp några foton, hemliga grejor än så länge). Vi hjälptes dessutom åt att spåna titlar till Alices senaste bokprojekt. 

Åka spårvagn! Roligt.






Efteråt i cafeet hade Maija ett bra peptalk med oss och vi pratade om att kunna leva på sitt arbete som illustratör, vilka jobb man ska fokusera på, vilka kunder man ska undvika och vikten av att ibland åta sig uppdrag som kanske inte betalar bra men som ger kreativ frihet. 



Min bästa shopping – några av Jennys, Lindas och Maijas bilder.

Vi tillbringade inte många minuter på hotellet under denna helg men en liten paus blev det innan det var dags att gå ut och käka på kvällen. Våra Helsingforskollegor var upptagna men Maija hade rekommenderat Putte’s Bar & Pizza och bröderna Kaurismäkis Moskva Bar vilket visade sig vara precis vad vi ville ha. En succékväll helt enkelt.




Moskva Bar var en upplevelse (inte lätt att hitta, två snälla killar visade oss dit). Den var som en relik från 1960-talets Sovjetunionen, komplett med bara ett fåtal gäster, spruckna högtalare och butter bartender. När Linda tröttnat på att vänta på den buttra bartendern och helt sonika gick efter henne in bakom baren blev vi lite nervösa, särskilt som bartendern kom tillbaka efter en stund UTAN Linda. Hängde hon nu på en köttkrok i kylrummet? Men Linda dök upp oskadd efter ett tag, bartendern blev ännu buttrare och i högtalarna sprakade rysk körsång. Ett par deprimerade gubbar tyckte att vi skrattade för högt i den öde lokalen, men vad brydde vi oss om det. En väldigt rolig Kaurismäkikväll på det hela taget.




Nästa dag – hemresedag. Redan!? Men först releasekalas på kulturcentret Annegården för Lena Frölander-Ulf och Sanna Tahvanainens nya bilderbok Kurre snobb och popcornen. (Lena träffade jag första gången för många år sen då vi var på akvarellworkshop med Björn Bernström. Vi var de enda gästerna på ett ödsligt vandrarhem ute på ett industriområde och satt uppe sent på natten och målade.) Efter att ha köpt boken och ätit popcorn som Sannas man bjöd på, passade vi på att se utställningen Fira tillsammans som pågick i huset.



Naturligtvis ville vi inte heller missa Nationalmuseets utställning Come to Finland, där bland annat Maija, Linda, Jenny och Lena bidragit med supersnygga affischer. Nu började vi bli riktigt möra, men klämde ändå in en rundvandring i hela museet. Jag som gillar historia hade många frågor om Finland och Maija guidade like a pro.




Ser nästan ut som hemma. 

Fast ändå inte.

Blida men utmattade.


Vi hade kunnat stanna i flera dagar till, det fanns mycket mer att se och göra (jag skulle ju lära mig finska!!!) men till slut var det ändå dags att säga hej då och sätta sig på planet hem. Tack alla för denna gång, tack Maija – världens bästa guide – och tack Helsingfors som visade sig vara en riktig pärla. Jag hade nog förväntat mig lite tillknäppta helsingforsbor men alla vi träffade på var så otroligt trevliga och hjälpsamma. Ja, förutom de sura på Moskva bar då, men de gjorde ju kvällen minnesvärd på sitt sätt.

Och vad lärde jag mig för bra finska fraser, undrar ni säkert? Pinsamt nog kommer jag bara ihåg en, fast den var nog så användbar: minä olen Annika (jag heter Annika).

lördag 18 mars 2017

VideoScribe



Jag har de senaste två veckorna varit fullt upptagen med ett klurigt men jätteroligt illustrationsuppdrag som inneburit att jag fått lära mig ett animationsprogram som heter VideoScribe. Har svurit en del men när jag äntligen fattat hur jag ställer in kamerapositionerna så är det ganska så busenkelt (det finns dessutom enkla videotutorials, hade jag lyssnat ordentligt hade jag fixat det på en gång).

Uppdragsfilmen är inte klar men här har jag lite snabbt gjort en snutt för att visa hur det kan se ut. Kul va? Det går att ladda ner en gratisversion om man vill testa. Läs mer här.

onsdag 8 mars 2017

Titelöversättning

För den som undrar: Sven och semestermarodörerna blir Svend og ferieforstyrrerne på danska. Rätt lätt att rita om titeln, men tänk om den kommer ut på finska...! Det vore en spännande utmaning.


torsdag 23 februari 2017

Sven och semestermarodörerna - första recensionen

Häromdagen fick jag ett mail från Hanna på Bokförlaget Opal – BTJ:s recension hade kommit.

Det är fruktansvärt läskigt att läsa recensioner. Även om de börjar bra finns ju möjligheten att texten plötsligt byter riktning med ett ”men tyvärr...” och slutar i en enda stor utdömning av mig och mina patetiska försök att vara författare.

Jag vågade inte andas förrän jag läst fram till sista punkten. Puuh! Det blev ingen sågning. Nu får man ju inte citera hela texten så jag återger bara några meningar:

”Annika Lundholm Moberg är en begåvad mångsysslare.” ... ”Sven och semestermarodörerna handlar om Sven som ska ha en lugn och skön semester tillsammans med sin pappa. Redan på första uppslaget anar man hur de två tillsammans sjunkit in i ledighetstempot och bara njuter av sommarställets härliga ro. Fast just då brakar det till och familjen Börjesson med odågan Örjan klampar in med husvagn och allt i sommaridyllen.” ... ”Det är frejdigt och tonsäkert berättat i korta koncisa meningar. Bilderna präglas av samma uppsluppna stämning, man rycks med. Andra boken om Sven och hans pappa har tempo och njutbar karaktär.”

Jopphejdi, jopphejda. Obs: denna bok med njutbar karaktär finns dock inte att köpa ÄN. Kommer i maj!




fredag 3 februari 2017

Vuxenpoäng

Kära vänner. Det har blivit dags för ett avgörande kliv framåt i min karriär – jag har tryckt upp egna visitkort. Slut på hemmagjorda, handskurna i-sista-minuten-kort till alla utställningar, mässor, affärsmingel och annat fjäsk. Till utställningen på Galleri Engleson hann jag inte göra några alls men ja, ni vet ju hur det stod till med min hjärna inför den. Jag fick sålla bort allt som inte var livsviktigt (handskrivna vykort till de intresserade kanske fick mig att framstå som klädsamt bohemisk?).

Dessa beställde jag från moo.com (på bilden bara en mock up, korten kommer först om tio dagar). Snart kan jag börja affärsluncha like a Pro.



onsdag 1 februari 2017

Utställningen på Galleri Engleson

I mitt förrförra inlägg skrev jag om att det bara var en vecka kvar till konstutställningen och att det var hög tid att leta fram bilder att ställa ut.

Det gick inte så bra med det där letandet. Jag fick helt enkelt panik. Insåg plötsligt att jag inte kunde stå för mina tidigare målningar, allt kändes gammalt och ointressant. I flera dagar yrade jag bara runt och hade beslutsångest för att sedan, 48 timmar innan vernissagen, börja måla och teckna som en tok. Det är ganska typiskt mig att vara ute i sista sekunden men det här var ju löjligt. Jag, ett introvert kontrollfreak, hade nu bjudit in en massa människor från när och fjärran för att titta på något som inte ens fanns. Idiot! Jag kunde knappt sova på nätterna, var så stissig så det tjöt i huvudet.

Men, trots allt kaos som pågick i min hjärna så gick det ju till slut. Med hjälp av några gamla grejor som jag fortfarande gillar, en vägg med bilder från Sven-bok nr 1 och prylar från webbshopen plus de åtta nya tavlorna kunde jag fylla mitt lilla rum på galleriet (jag och Agneta hade varsitt, Agneta som hade mycket att ställa ut tog det stora rummet). På dagen D hängde vi tavlor och fixade in i det sista. När besökarna började komma klockan 17 hade jag inte hunnit sätta upp (eller ens bestämma) priser till alla tavlor men det var bara att släppa det och i stället mingla runt, skratta, skåla och njuta av det hela. Trots allt jobb innan är det väldigt roligt med vernissage! Tyvärr glömde jag bort att fotografera i början så det blev bara några enstaka bilder från kvällen.

Resten av veckan blev ganska soft. Då och då droppade det in några pratsamma galleribesökare och en kväll gästades vi av ett singelmingel arrangerat av Match.com. I fredags var det dags för köparna att hämta sina tavlor och för oss att plocka ner resten och städa. På det hela taget en kul upplevelse att både hålla i vernissage och vakta galleriet men ganska skönt när det var över.

Nu får det dröja ett tag innan nästa utställning, hög tid att fokusera på nästa bok.

”Jump”, inkl ram 25x25 cm, 900 kr. 

”Amöborna”, inkl ram 25x25 cm, 900 kr.



”Damen”, inkl ram 25x25 cm, 900 kr. 


”Mad Ride”, inkl ram 20x26 cm, 900 kr. 


Specialsemlor från två semmeldiggare :-)



lördag 14 januari 2017

ECO Wallpaper blir Engblad & Co

Jag älskar att rita träd! Så det var väldigt roligt och hedrande att jag fick göra släktträdsillustrationen inför ECO Wallpapers omprofilering – de återtar ursprungsnamnet Engblad & Co och går därmed tillbaka till sina rötter. Det här uppdraget gjorde jag faktiskt redan i höstas men har inte kunnat visa något (mer än en liten blänkare på instagram) förrän namnbytet blivit offentligt. Vill ni veta mer om Engblad & Co kan ni läsa pressreleasen här.

Föresatser för 2017: Jag tänker satsa mycket mer på att göra mönster och utveckla min webbshop, det ska bli superspännande. Och skriva en kapitelbok för barn i 9-11-årsåldern. Och frilansa såklart. Ser fram emot ett produktivt år!