Hästgalen

I våras fick jag uppdraget att illustrera kapitelboken Hästgalen, av Anette Eggert. Det skulle bli jättekul att få rita hästar igen tyckte jag.

Som barn ritade jag massor, särskilt hästar. Väggarna var tapetserade med hästbilder, bokhyllan var full av hästböcker. Jag gick på ridskola, åkte på ridläger, var såklart med i Wahlströms Ponnyklubb och hade klubbmärket på ridhjälmen. Som vuxen tog jag upp ridningen igen. Men det tog en ände med förskräckelse då hästen jag red under en hopplektion fick ett tokbryt, skenade och slängde av mig rätt in i väggen. Jag bröt inget tack och lov, men blev så mörbultad att jag hade ont i flera veckor efteråt. Händelsen gjorde mig rädd, jag tänkte att det kanske inte var värt risken och slutade därför på ridskolan. Ett annat liv tog ändå vid – barnen kom, vi köpte hus och det blev en lååång period av hämtningar och lämningar på förskola/fritids, föräldramöten, skoldiscon, middagsbråk, leriga overaller och borttappade vantar. Jag hade i allafall inte tid för något annat. (Skönt att barnen är tonåringar nu!)

Men, tillbaka till boken. Det visade sig i snart att det inte alls var så himla lätt att rita hästar längre. Jag fick inte till det, visste inte hur karaktärerna skulle se ut, allt gick jättetrögt och jag hade värsta ritkrampen. Ett tag var det bara ren ångest. Som vanligt kände jag mig sämst i världen.

Till slut vände det som tur var (det gör ju alltid det). I början på juli gick jag nämligen en kurs i bilderboksillustration på Sörängens folkhögskola i Nässjö. Vår lärare var den fantastiska Lotta Geffenblad vars bilder och animerade filmer jag alltid älskat och fascinerats av. Vi gjorde massa roliga improvisationsövningar, pratade bilder, läste bilderböcker, ritade och målade. Det var så förlösande att inte vara så noggrann, att bara rita på utan att tänka så mycket. När jag kom hem gick det lätt att sätta igång, bilderna kom av sig själv. Lotta fick sen stå som förebild till mammans utseende i boken, inte för att hon verkade hästrädd utan bara för att hon ser så snäll och sympatisk ut!

En dag tog jag med mig en kompis till stallet i närheten för att få lite inspiration till miljöer och detaljer. Åh, den där hästlukten, vad jag har saknat den! Vi gick runt bland hästarna, klappade mjuka mular och bara myste. Det slutade så klart med att innan vi åkte därifrån hade vi anmält oss till en ridskolegrupp för vuxna.

Nu har jag ridit hela hösten och älskar det. Det är som att jag efter hand hittat och pusslat ihop bitar av mig som jag saknat, att börja måla igen, skriva barnböcker och nu än en gång få hålla på med hästar.

Boken Hästgalen handlar om Ina som älskar ponnyn Randen. Tyvärr är hennes mamma livrädd för hästar så Ina får inte börja på ridskolan. Med lite hjälp av sin storebror lurar Ina mamman att gå på en prova-på-lektion och trots lite kaos där en pappa blir avslängd av en skrämd häst går det bra, mamman övervinner sin hästskräck och boken slutar med att Ina ska få börja rida trots allt. Boken kommer ut i höst tror jag. En uppföljare är planerad under 2020.

Bazar Masarin

Det slår mig att jag inte lagt upp den här intervjun med mig i den eminenta nättidningen Bazar Masarin. Den är visserligen från 2017 men för mig är det kul att minnas vad jag tyckte då, hur jag jobbade. Vad jag slet med att göra collage i Photoshop!

De senaste fem böckerna har jag illustrerat i appen Procreate på min iPad: Hilda och årets kalas, Hilda och hamstertjuven samt Hilda och gymnastikdräkten (ges ut nästa år), Allt som händer inuti och Hästgalen (ges ut nästa år). Det spar så mycket tid! Och jag kan jobba var som helst. Halvliggandes i sängen t ex. Konstigt nog får jag mindre ont i nacken av det än när jag ritar vid ett skrivbord.

Men jo, det var något särskilt med de där collagebilderna. Det var ett tag sen nu och jag har inte någon konkret på gång, men om jag gör en egen bilderbok igen kanske jag införlivar den stilen i Procreate litegrann?

Läs hela intervjun här: https://issuu.com/bazarmasarin/docs/bazar_masarin_l__sa
Redaktörer: Susanne Sandström och Jenny Edvardsson, ansvarig utgivare: Susanne Sandström. 

Butikskampanj för Felix ketchup

Tidigare i år fick jag ett jätteroligt uppdrag från byrån Change – de behövde två illustrationer till Felix butikskampanj. Bilderna skulle användas till bordsunderlägg och butikserbjudandet gick ut på att man fick ett valfritt underlägg om man köpte en flaska ketchup.

Jag hade ganska fria händer, det skulle vara djur och natur och INGA produkter i bilden. Deadlinen var supertajt som vanligt – jag hade bara några dagar på mig att göra jobbet men det gick bra. Som tur var kunde jag utgå ifrån en gammal bild som kunden gillade, ändra en del i den och måla en till som skulle matcha.

Tyvärr hann jag aldrig själv se kampanjen ute i butikerna men som tur var fick jag foton skickade till mig så att jag fick se hur det blev!

Foto: Maria Madsen Rasmusson

Recensioner av Allt som händer inuti

Blir barnsligt glad och stolt över att Allt som händer inuti har tagits emot så väl. På både Adlibris och Bokus har den hoppat omkring på topplistan bland de mest sålda barn- och ungdomsböckerna! Man får passa på att ta en skärmdump när boken ligger på första plats, den här snodde jag från författaren Reyhaneh Ahangarans instagramkonto.

På Kulturbloggen finns en himla bra recension, även mina illustrationer får ett litet omnämnande! ”... Boken har fantastiska bilder och är rolig ...” Lotta Altner, 23 september 2019.

Jennies boklista har ett kärnfullt: ”Tänkvärd, stark och skickligt illustrerad!” Jennie Steifeldt, 19 september 2019.

Barnboksprat skriver bl a ”illustrationerna är enkla och fina och tar upp mångfald. Alla kan känna igen sig i boken och texten är skriven med okomplicerade ord.
Man får känslan när man läser boken att det inte är fel att känna som man gör. Det är också peppande att få tips om hur man exempelvis kan försöka tygla sin ilska eller ångest. Det är en varm bok och jag skulle gärna sätta mig i en stol hos Reyhaneh Ahangaran. Hon inger hopp!” AC Hellstrand, 6 september 2019.

Allt som händer inuti

Nu är den äntligen här, faktaboken Allt som händer inuti: om tankar och känslor från A till Ö. 125 sidor formgivning, ett femtiotal illustrationer och ett gäng korrvändor fram och tillbaka. Det var lite slitigt ibland och tokstressigt på slutet då jag skulle göra trettio bilder på tio dagar, men vad gjorde väl det när jag hade så grymma människor att jobba med; förläggaren Louella Bergman på B Wahlströms, författaren Reyhaneh Ahangaran och redaktören Malin Bergman på Bergman text. Hela tiden positiva, snälla och uppmuntrande – Reyhaneh skickade till och med CHOKLAD som pepp under slutfasen! Hipp hurra för ett sånt tilltag! Kolla också tacket hon tillägnat mig i slutet av boken, sicken göllis 💖 På det hela taget var det ett superroligt jobb med nästan fria händer, den bästa sortens uppdrag! Kul också att det gick så bra trots att vi faktiskt aldrig träffades i verkligheten utan tog allt via mail.

Det var releasefest i Stockholm i samband med boksläppet – typiskt nog kunde jag inte komma vilket kändes rätt surt. (Jag försöker trösta mig med att första ridlektionen på 16 år också var viktig ...) I allafall så blev det enligt säker källa en väldigt lyckad fest, det var ju huvudsaken.

För någon vecka sen fick jag bokleveransen med referensexemplar. Det känns superbra, den ser fin ut, jag gillar den! Och inte bara jag tydligen. Boken har legat bland de översta på Adlibris topplista för 9–12 åringar ett tag nu och över tusen ex är redan sålda, trots att den släpptes för bara en vecka sen. Hur coolt är inte det!?

Hittills har jag bara sett EN recension men den är riktigt bra och där får jag som illustratör och formgivare också några ord. När jag illustrerat andras kapitelböcker är det sällan tal om bilderna, allt fokus är på författaren. Rätt trist med tanke på hur mycket jobb jag lägger ner på omslag och illustrationer. Rent krasst kan man fråga sig hur bra en bok skulle sälja om den inte hade ett lockande omslag och bilder?

Marianne Ericson berömmer i allafall boken i Bibliotekstjänst och avslutar med: ”...bokens layout är trevlig med faktarutor, tabeller, ramar och talande teckningar av Annika Lundholm Moberg. En fantastisk bok för målgruppen!”

Ollieböckerna - recensioner

Ur Ollie på utflykt:
– Men ... du är ju alldeles blå! ropar pappa.
– Jaa, så fin! säger Ollie.

Hurra! Två recensioner i BTJ-häftet nr 9 2019 😀

Om Ollie på utflykt skriver Tine Billing bl a: ”...en kul berättelse med hög igenkänningsfaktor för både små och stora.” ”...roar barn som vuxen. Språket är enkelt och uttrycksfullt på samma gång, lätt att läsa högt. Illustrationerna i klara färger är lättåskådliga och har en del kul detaljer att upptäcka.”

Om Ollie letar skriver Annika Lundeberg bl a: ”Bilderna innehåller lagom mycket detaljer, de är rara och mjukare än Annika Lundholm Moberg har ritat i sina tidigare böcker om bl.a. Sven och Hilda. Mest överraskande är uppslaget med kattens gröna ögon i den kolsvarta garderoben där Ollie vågar kika in när han letar.” ”... omsorgsfullt gjord som gör att den kan läsas många gånger.”

Och sen hittade jag en jättefin recension till! På bloggen Barnboksfamiljen står det bland annat så här om Ollie på utflykt:

”...Detta är en mysig och väldigt humoristisk bilderbok som framförallt riktar sig till de yngsta barnen. Men även min 5,5-åring skrattade gott när jag läste den för henne och hennes lillasyster.
Den var även underhållande för mig som vuxen att läsa. Ibland kunde man verkligen skratta åt pappans trötta uttryck och relatera.

Illustrationerna är fina och med mycket färg har Lundholm verkligen skildrat en utflykt i svenska skogar. Ollies bus, pappas trötthet och härliga blåbärsris är mina favoriter på illustrationerna. Det fina omslaget vittnar om känslan i bokens illustrationer.

Ingenstans i boken könas Ollie och hen har varierande kläder på sig. Såväl blått som rosa. En väldigt trevlig bilderbok som absolut borde läsas enligt oss. Funkar som sagt också bra när man har ett äldre syskon som också vill vara med på läsningen.”

På boktipset.se har jenniesboklista.com skrivit om samma bok: ”Rolig, charmig och härligt illustrerad!” och om Ollie letar har hon tänkt till och skrivit: ”Charmig, rolig och vackert illustrerad!”

Nu ska jag berätta en kul grej. Jag har sedan några månader tillbaka ett riktigt drömuppdrag: att illustrera och formge en sorts ABC-bok om känslor och hur man mår. 

Författaren och skolpsykologen Reyhaneh Ahangaran skriver så bra! Hon vänder sig direkt till barnen (ungefärlig ålder 9-12) men boken passar bra även för föräldrar och alla som jobbar med barn och tonåringar. Särskilt om man kanske inte vet hur man ska prata om lite svårare saker. Den handlar till exempel om mobbning, det som är bra och dåligt med webben, att känna sig annorlunda, att känna ångest eller oro, varför det är så viktigt med sömn och skillnaden mellan bra och dåliga hemligheter. Ämnet är spännande och så viktigt! Tänk om jag själv haft en sån här bok när jag var en olycklig 11-åring och trodde att jag var ensam i hela världen om att känna som jag gjorde.  

Härligt är också att både Reyhaneh och B Wahlströms är så positiva och peppiga till alla mina förslag och att jag har så fria händer. Än så länge har jag bara gjort skissillustrationer och har inte fått de slutgiltiga texterna, men snart lär det sätta fart på allvar – boken ska skickas till tryck i maj så då blir det till att tokjobba in i det sista som vanligt. Tur att man är van 😬