söndag 28 maj 2017

Surtant och sagotant

Jag brukar inte så ofta gnälla offentligt. Men PostNord. Allvarligt talat! Den 15 maj skickades de nya Sven-böckerna från Förlagstjänst i Örebro. Sedan dess har det stackars paketet studsat fram och tillbaka som en guttaperka mellan tre olika orter i stället för att levereras till mig. Anledningen? Vi har fått nytt postnummer där jag bor. INGEN reagerar. Jo, att det är fel nummer på paketet ser de, det är noterat redan samma dag det skickas. Men det är ju inte så att någon PostNordmänniska kollar upp vilket nummer som gäller, de skickar bara paketet vidare till nästa terminal. Jag har både ringt och mailat, och nu ska det vara inrapporterat. Men jag ser att paketet fortfarande skickas vidare. Just nu på väg till Högsbo tydligen.

Så, jag har alltså inte ens sett den tryckta boken än! Jag har inte varit i stan på länge, annars hade jag ju kunnat gå till en bokhandel och kolla åtminstone.

Nu på lördag blir det i allafall bokreleasekalas på Bokskåpet, samma trevliga ställe som förra gången. Jag har skrivit ut bilder från boken som jag ska hänga upp där dagen innan, så det blir både kalas och utställning. Och högläsning förstås! Det ska bli jätteroligt. Och lite pirrigt.


söndag 14 maj 2017

Fint som snus

Men kolla här då - jag skulle göra en snabb googling av mitt namn och upp kommer en värstingrecension av Sven går på kalas, skriven av en Linda Siewert på barnboksverket.se! Märkligt att jag missat den - fast så bra att jag fick bli väldigt glad i dag i stället.

Om ni inte orkar läsa hela kommer här ett litet axplock:
”...otroligt skickligt skriven. På ett precist och hårfint sätt navigerar Annika mellan text och bild, och hon får fram de många underfundigheterna på ett väldigt subtilt och lirkande sätt.” ”Med en skicklig och välgjord form av kollageteknik, så får Annika fram precis rätt känsloläge i alla bilder. Det händer mycket i bilderna, och i samspelet mellan bild och text...” ”...den här boken har allt: obehag, substans, spänning och humor, allt förmedlat med enorm skärpa och intelligens.” ”5 barnboksverk till Sven går på kalas, och hett julklappstips till barnföräldrar som tycker om att ge sina barn bra böcker!”

Klart slut från Mallgrodan.

torsdag 4 maj 2017

I väntans tider igen...

Här går jag och och biter på naglarna, snart är det dags för Sven och semestermarodörerna. Jag trodde boken skulle ha kommit i förrgår men på Akademibokhandelns webbsida ser det ut så här:


Nyss ringde jag Akademibokhandeln på Järntorget i Göteborg, de har inte fått den än. Men snart, sa de. Nästa vecka kanske. Sen kommer jag dit och signerar! Återkommer om det.

Den tredje boken då? Raketen och tjabbelmörtarna handlar alltså inte om Sven. Framsidesbilden saknas för den är inte ens tryckt än, jag har precis idag skickat iväg originalfilerna till förlaget. Boken ska komma ut efter sommaren någon gång. I korthet handlar den om den lite udda Parva som drömmer om att få vara med den tuffaste tjejen i klassen och därför gör allt för att passa in. På kuppen försvinner hon nästan själv. Så här kommer den att se ut:


Medan jag väntar på detta roliga jobbar jag med tre helt andra böcker samtidigt. Nu brinner det i huvudet, bäst att passa på.

lördag 22 april 2017

#minärakastanhelsinki

Vi vill rita tillsammans! Det säger vi alltid när vi ses, några fd klasskompisar från HDK och jag. Vi har pratat om att hyra gästateljéer i Skärhamn, ha workshop på Gotland eller åka till Helsingfors för en nordisk workshop med klasskompisen/bilderboksillustratören Maija Hurme (som t.ex. gjort Titta-serien) och hennes bilderbokskollegor. 

Det är ju det där med tid och pengar förstås. Det blir oftast mest prat. Ett halvhjärtat försök att söka stipendium för Helsingforsresan kom av sig, det var krångliga regler, drog ut på tiden och vi skulle bli tvungna att vänta i flera månader innan vi kunde åka. Det såg ut som om finlandsprojektet skulle rinna ut i sanden men tack vare att några var lite mer otåliga (”skit i stipendiet, nu ÅKER vi!”) så blev det fart på oss. Äntligen. 

Vi åkte från olika håll – Alice Lima de Faria från Oslo, Linda Carlsson och Anna Andrén från Stockholm och jag från Göteborg – och sammanstrålade i Helsingfors. Målsättning: 1. Träffa andra bilderboksmänniskor, 2. workshoppa, 3. se utställningar, 4. prata finska (okej, det var min målsättning).

Började genast med att träffa Maija och äta lunch på en Marimekkooutlet i industriområdet Hertonäs. Trots att det inte blir så ofta vi alla ses (Maija har jag till exempel inte sett sen den första bilderbokskursen 2013) känns det alltid som vi tar vid precis där vi slutade sist. Och att mötas i denna inspirerande miljö var toppen. Jag gillar framför allt porslinet! Det var en fröjd att gå runt och botanisera bland mönster och färger och samla idéer till servisen jag ska designa när jag får tid.


Sen tog Maija med oss på Päivälehden museo, en utställning som hette ungefär Fem skatter, ett äventyr i läromedlens bilder. Det var en stämningsfullt uppbyggd sagovärld där Maija hade bidragit med en stor myrstack (som jag tyvärr missade att plåta). Ett ögonblick trodde vi att Linda och Alice skulle riva rekvisitan i sin lekiver men det gick bra, vi blev inte utkastade.




På kvällen var det dags att även få träffa Jenny Lucander och Linda Bondestam. Jenny har t.ex. illustrerat boken Vildare, värre, Smilodon skriven av Minna Lindeberg. Linda fick Snöbollenpriset 2016 tillsammans med Ulf Stark för deras bok Djur som ingen sett utom vi. Båda böckerna är dessutom nominerade till Nordiska rådets barn- och ungdomslitteraturpris 2017!

Tillsammans åt vi värsta brakmiddagen på Sandro Kallio. Deras buffé såg fantastisk ut men jag var inte så hungrig och beställde bara en burgare. ”Bara”! Jag orkade knappt äta upp hälften. Den bekymrade kyparen tycktes djupt förorättad och bekymrad av min brist på aptit, trots min försäkran om att det varit jättegott. 

Alice, Linda B, jag, Linda C, Jenny, Anna och Maija.

Tallrik modell mindre tvättfat.

Jag hade kunnat sitta där och babbla hur länge som helst (började precis få grepp om några användbara finska fraser) men det var hög tid för nästa programpunkt. Nu skulle vi åka hem till Maija för att bada äkta finsk bastu i deras källare! Hon hade förberett allt så fint bara för oss. 80 graders hetta, rivigt men uthärdligt med kalla öl till. Och, självklart, snygga Marimekkobadhanddukar. Maija berättade att man slutat med bastutävlingar i Finland sedan två envisa gubbar bastat i 100 graders värme (en tuppade av och den andra dog). 

Pigga färger i tunnelbanevagnarna.

Jag trodde min mobil skulle smälta av värmen och avstod
från att plåta, det här kortet tog Alice.

Efter bastun – lite karelska specialiteter som t.ex. piroger med risgrynsgröt!

Nästa morgon drog vi till Kaapeli, en gammal fabrik som rymmer bl a museum, café och utställningshallar. Tatueringsmässan Helsinki ink pågick för fullt den här dagen, Linda och Alice smet in och kollade in alla mer eller mindre galna tatueringar. Det blev dock inga gaddningar för oss, nu var det nämligen tid för workshop på Maijas, Linda B:s och Jennys kontor. Förutom själva ritandet pratade vi om hur vi skissar, Alice demonstrerade appen Procreate på sin iPad Pro, Maija lånade ut sina färger, visade olika tekniker och material samt bilder från sin nya bok, Linda B visade också sitt pågående projekt (kan tyvärr inte lägga upp några foton, hemliga grejor än så länge). Vi hjälptes dessutom åt att spåna titlar till Alices senaste bokprojekt. 

Åka spårvagn! Roligt.






Efteråt i cafeet hade Maija ett bra peptalk med oss och vi pratade om att kunna leva på sitt arbete som illustratör, vilka jobb man ska fokusera på, vilka kunder man ska undvika och vikten av att ibland åta sig uppdrag som kanske inte betalar bra men som ger kreativ frihet. 



Min bästa shopping – några av Jennys, Lindas och Maijas bilder.

Vi tillbringade inte många minuter på hotellet under denna helg men en liten paus blev det innan det var dags att gå ut och käka på kvällen. Våra Helsingforskollegor var upptagna men Maija hade rekommenderat Putte’s Bar & Pizza och bröderna Kaurismäkis Moskva Bar vilket visade sig vara precis vad vi ville ha.




Moskva Bar var en upplevelse (inte lätt att hitta, två snälla killar visade oss dit). Den var som en relik från 1960-talets Sovjetunionen, komplett med bara ett fåtal gäster, spruckna högtalare och butter bartender. När Linda tröttnat på att vänta på den buttra bartendern och helt sonika gick efter henne in bakom baren blev vi lite nervösa, särskilt när bartendern kom tillbaka efter en stund UTAN Linda. Hängde hon nu på en köttkrok i kylrummet? Men Linda dök upp oskadd efter ett tag, bartendern blev ännu buttrare och i högtalarna sprakade rysk körsång. Ett par deprimerade gubbar tyckte att vi skrattade för högt i den öde lokalen, men vad brydde vi oss om det. En väldigt rolig Kaurismäkikväll på det hela taget.




Nästa dag – hemresedag. Redan!? Men först releasekalas på kulturcentret Annegården för Lena Frölander-Ulf och Sanna Tahvanainens nya bilderbok Kurre snobb och popcornen. (Lena träffade jag första gången för många år sen då vi var på akvarellworkshop med Björn Bernström. Vi var de enda gästerna på ett ödsligt vandrarhem ute på ett industriområde och satt uppe sent på natten och målade.) Efter att ha köpt boken och ätit massa popcorn som Sannas man bjöd på, passade vi på att se utställningen Fira tillsammans som pågick i huset.



Naturligtvis ville vi inte heller missa Nationalmuseets utställning Come to Finland, där bland annat Maija, Linda, Jenny och Lena bidragit med supersnygga affischer. Nu började vi bli riktigt möra, men klämde ändå in en rundvandring i hela museet. Jag som gillar historia hade många frågor om Finland och Maija guidade like a pro.




Ser nästan ut som hemma. 

Fast ändå inte.

Blida men utmattade.


Vi hade kunnat stanna i flera dagar till, det fanns mycket mer att se och göra (jag skulle ju lära mig finska!!!) men till slut var det ändå dags att säga hej då och sätta sig på planet hem. Tack alla för denna gång, tack Maija – världens bästa guide – och tack Helsingfors som visade sig vara en riktig pärla. Jag hade nog förväntat mig lite tillknäppta helsingforsbor men alla vi träffade på var så otroligt trevliga och hjälpsamma. Ja, förutom de sura på Moskva bar då, men de gjorde ju kvällen minnesvärd på sitt sätt.

Och vad lärde jag mig för bra finska fraser, undrar ni säkert? Pinsamt nog kommer jag bara ihåg en, fast den var nog så användbar: minä olen Annika (jag heter Annika).

lördag 18 mars 2017

VideoScribe



Jag har de senaste två veckorna varit fullt upptagen med ett klurigt men jätteroligt illustrationsuppdrag som inneburit att jag fått lära mig ett animationsprogram som heter VideoScribe. Har svurit en del men när jag äntligen fattat hur jag ställer in kamerapositionerna så är det ganska så busenkelt (det finns dessutom enkla videotutorials, hade jag lyssnat ordentligt hade jag fixat det på en gång).

Uppdragsfilmen är inte klar men här har jag lite snabbt gjort en snutt för att visa hur det kan se ut. Kul va? Det går att ladda ner en gratisversion om man vill testa. Läs mer här.

onsdag 8 mars 2017

Titelöversättning

För den som undrar: Sven och semestermarodörerna blir Svend og ferieforstyrrerne på danska. Rätt lätt att rita om titeln, men tänk om den kommer ut på finska...! Det vore en spännande utmaning.


torsdag 23 februari 2017

Sven och semestermarodörerna - första recensionen

Häromdagen fick jag ett mail från Hanna på Bokförlaget Opal – BTJ:s recension hade kommit.

Det är fruktansvärt läskigt att läsa recensioner. Även om de börjar bra finns ju möjligheten att texten plötsligt byter riktning med ett ”men tyvärr...” och slutar i en enda stor utdömning av mig och mina patetiska försök att vara författare.

Jag vågade inte andas förrän jag läst fram till sista punkten. Puuh! Det blev ingen sågning. Nu får man ju inte citera hela texten så jag återger bara några meningar:

”Annika Lundholm Moberg är en begåvad mångsysslare.” ... ”Sven och semestermarodörerna handlar om Sven som ska ha en lugn och skön semester tillsammans med sin pappa. Redan på första uppslaget anar man hur de två tillsammans sjunkit in i ledighetstempot och bara njuter av sommarställets härliga ro. Fast just då brakar det till och familjen Börjesson med odågan Örjan klampar in med husvagn och allt i sommaridyllen.” ... ”Det är frejdigt och tonsäkert berättat i korta koncisa meningar. Bilderna präglas av samma uppsluppna stämning, man rycks med. Andra boken om Sven och hans pappa har tempo och njutbar karaktär.”

Jopphejdi, jopphejda. Obs: denna bok med njutbar karaktär finns dock inte att köpa ÄN. Kommer i maj!