Prokrastinering och prestationsångest

Nej, jag tänker inte klaga på vädret. Det har varit en bra sommar tycker jag (min man håller inte helt med). Lite bad, lite förrådsröjning, lite ritande, mycket läsande... Tyvärr nästan inget av det jag planerat mest av allt, nämligen skrivande. Varje gång jag sätter mig med föresatsen att skissa ner idéer till en ny barnbok blir jag avbruten. Alltid är det nån som är hungrig eller nåt annat som absolut måste fixas NU NU genast, sen tappar jag tråden och börjar med ett nytt projekt. Bullbak till exempel. (Frysen är nu proppfull.) 

Den stora frågan är också: ska jag jobba på en ny Sven-bok (har skrivit en men den känns flåshurtig och jag har lagt den åt sidan ett tag) eller något helt annat? Några idéer ligger på lut, fast just nu tycker jag att allt jag skrivit är halvkasst. Jag är van, vet att det går upp och ner. Pendlar oftast mellan att känna mig som ett geni eller en sopa. När jag är i sopa-läge går det inte framåt alls, då är det bättre att bryta av med andra saker tills det vänder. Historierna får ligga och puttra i bakhuvudet en stund.

Men, bara en vecka kvar på semestern. Snart måste jag sätta igång på allvar.

Det börjar så här...

...men slutar ofta så här.