Sommarstugefunderingar

Vi har firat midsommar med min mans roliga släkt i Ångermanland. När jag var liten fick jag för mig att Norrland måste vara det värsta stället i Sverige att bo på. Jag hade inte ens varit där, men tänkte att om det var ännu kallare och mörkare än i Dalarna där jag växte upp så måste det vara rena döden. Jag ville ju söderut, bo i en storstad. Jo tjena. Det blev Göteborg. 

Nu känns det i allafall tvärtom, jag vill bo på landet med minst hundra meter till närmaste granne. Det är fantastiskt vackert där uppe på sommaren. Jag trivs som allra bäst när vi är i stugan, alla är samlade men håller på med sitt. Några spelar brädspel, någon läser framför brasan, någon snarkar i soffan och jag sitter och ritar. Ett pelargonmönster blev det denna gång, kan nog bli bra. Tantblommor äger.

Jag har gått och funderat på en ny bilderbok i helgen, skulle gärna vilja få in det här lilla huset på något sätt. Alldeles mysigt ser det inte ut, jag tänker att det kunde bli lite ensligt och mörkt med alla träd runt omkring. Vem kan tänkas bo där? En liten sur tant med två kråkor? (Fundering: kommer alla mina framtida bokkaraktärer att vara tjuriga enstöringar, om jag nu utgår ifrån mig själv när jag skriver?)