Från klafs till utställning

Det började med att jag förra sommaren fick för mig att börja måla enkla akvareller, lite inspirerade av alla blommiga mönster jag ritar nuförtiden (titta gärna in på min webbshop på Spoonflower för att se mönstren). I mitt förråd låg högar av konstmateriel som legat och dammat sen jag började illustrera digitalt så det var fritt fram att experimentera med olika penslar, papper och färger bäst jag ville. Jag försökte och försökte men hade helt glömt tekniken och det mesta såg ut som nåt en femåring ritat. Men det spelade ingen roll. Det var så rogivande och meditativt att för stunden stänga ute allt kaos i världen och bara sitta och kladda.

När jag hade hållit på med det ett par veckor började det lossna. Jag lärde mig vilka penslar och papperstyper som funkade och vilken teknik som passade mig. Till slut började jag tänka att några bilder kanske till och med skulle kunna ramas in för skojs skull. 

I samma veva blev jag och min kompis Claudine inbjudna att vara med på ett vernissage för den underbara lilla presentaffären Kristinas Shop & Galleri på skärgårdsön Källö-Knippla. Det blev en väldigt lyckad dag. Solen sken, det kom många besökare och jag (som egentligen är ganska blyg och ogillar att kränga) sålde bland annat böcker, prints, vykort och till min förvåning en av de två små tavlor som jag hade med mig. En man stegade fram och köpte den direkt.

De fina keramiksnäckskålarna till
höger på bilden är Claudines skapelser!

Kristina (i rosa klänning) med en av utställarna.

Claudine inspekterar en av böckerna.

Så kul med oväntat besök av vänner som bara dök upp!

Efter detta lyckade evenemang tyckte Claudine att jag borde våga ställa ut mina nya akvareller, till exempel på det trevliga lokala caféet Nordgårdens bageri där vi hänger allt som oftast. När hon peppat mig tillräckligt länge gick jag dit och visade upp några alster för den gulliga personalen, och vips fick jag ett datum till våren när de hade en lucka. 

Jag målade vidare under hösten och vintern och testade olika motiv och tekniker enbart för skojs skull. Tänkte inte alls på utställningen förrän det plötsligt bara var några dagar kvar (hur gick det till?) och jag behövde bestämma vilka bilder som skulle ramas in. 

Såklart drabbades jag genast av den gamla kära prestationsångesten (hej hej, imposter syndrome) och tyckte att allt jag har gjort var kasst. Jag hade så många akvareller att välja på men men nu tyckte jag att alla plötsligt såg likadana ut och VARFÖR skulle någon ens vilja se mina töntiga blommor? Så skämmigt. 

Å andra sidan fanns det inte så mycket att göra åt det vid det laget så det var bara att bita ihop och hoppas att det skulle bli bra ändå. Och jo, det blev ju ändå lite fint tyckte jag sen när vi hängt upp alla 23 tavlor, även om det kanske blev lite plottrigt på få väggar. Så här i efterhand tänker jag att jag borde ha satsat på större format och färre bilder men det får bli till nästa gång! 

Såklart fick några Sven-böcker vara med!

Summa summarum: det blev kanske ingen svindlande försäljningssuccé under utställningen som pågick mars–april i år även om lovorden var många och en tavla faktiskt såldes direkt. Folk som kommer för att fika är nog mer inställda på att titta på sin semla än att köpa konsten på väggarna, men för mig blev det en riktigt rolig upplevelse och bra pepp att måla mer.